Ett möte med Japan.
Semestern har verkligen tagit slut och jag flyger och far. Min resa till Dhacka var minst sagt mer spännande, var mina kunskaper om planen samt att förstå japanska sattes på prov. En av våra svårt engelsktalande japaner blev mitt projekt och jag lärde henne allt jag kan och hon lika så.
Efter att ha kämpat på i närmare 4 timmar kikar vi i baren, jag förklarar saker från viktiga pappersarbeten till dagliga ting som att tonic water inte är alkohol... och när jag ber henne smaka så säger hon förvånat..
"- kan aj? oo noo.. yoo not drinking, aj can not drink befoor yoo"
"but..i dont like it.. try so you know what you serve"
Det snurrade ett tag i huvudet innan jag återspeglade bilden av hur hon konstant varit jivakt brevid min sida, inte druckit eller ätit under hela resan.. had hon gått på toa måntro?
"-Did u not eat or drink at all and what about the toilet??" frågade jag
"- nooo... yo did not sit down so aj did not sit down and you never told me to drink so aj never drink. I had one glas after you had one glas.." säger hon med ett leende
yeeessss... så nu hade jag en törstig japan som var livrädd att dricka eller äta om jag inte sagt så, efter många frågor och många förklaringar så la jag ihop ett och ett.
Varför hennes namn stod längst ner på pappret - fast hon skrev på först.
Varför hon väntade bakom mig och följt efter som en svans, troget nickat och lyssnat..
Varför hon klev in i bussen sist,fast hon stod först.
Varför hennes frågor inte gick direkt till mig utan via andra..
Det hela hade att göra med att hon självklart var nyfiken på arbetet, men än större del var att visa respekt och följa den hirarki som hon trodde fanns ombord och som hon lärt sig leva efter sen barnsben. Visserligen har vi "lagar och regler" ombord, men inte i den bemärkelsen. Med nästan bara en timme kvar i den torra flygluften så fick kvinnan äntligen mat och vatten samt vila för benen och ett välbehövligt toa besök. Stackars japan säger jag och hukade mig i väg av skam.. att jag inte visste bättre. En viktig lärdom att bära med mig och ännu en tjusning att jobba med 116 olika nationaliteter, jag lär mig verkligen något nytt varje dag.
