En resa i livet

Jag tycks dra mig till folk som ständigt gör mig illa på ett eller annat sätt. Eller är den den här sjuka världen som är så otroligt tvistad så folk bara inte förstår bättre? Ibland kan jag verkligen inte se syftet med en handling, personen måste väl vara medveten om konsekvenserna av sitt agerande? Hur kan man vilja göra en annan människa så otroligt illa?

Jag är så fruktansvärt less på lögner, historier som ändras och att ärligheten inte kan komma rakt ut och först från människan. Jag har lärt mig med tiden att även de små lögnerna skadar och sanningen alltid kryper upp till ytan. Jag kan förstå någon vit lögn för att skydda sig själv eller andra, men att skada någon, ljuga om något eller bara bete sig idiotiskt håller på att driva mig till vansinne.

Ibland känner jag mig som den mest ensamma människan på jorden omringad av människor som inte tycks komma från samma planet som jag. Eller är jag rent av från min egen planet?

I dag vill jag bara lägga mig i ett varmt badkar och sjunka ner som de gör i filmerna, eller flyga till månen och stanna där med en hund.. jag skulle sitta där och dingla med tasssarna och kika ner på allt som sker och alla människor som gör illa varandra, pussa vovven på nosen och titta på de vackra stjärnorna.

Jag förtjänar inte det här... Vill spy över vissa händelser. Så besviken jag blir..
Bakis är jag oxå.. fantastistk!

Tur att semestern är nära, jag behöver komma bort från denna ytliga, kalla plats och värld.

Skol-dax igen, tiden flyger i väg och så kändes det som om kunskapen oxå gjort.. Mycket att uppdatera..

Vi ska nu frächa till minnet och uppdatera oss efter ett år i luften. Efter att ha jobbat under air malta och deras europeiska regler i över 4 månader, med nya procedurer, nya flygplan, nytt nytt nytt nytt och allt bara är annorlunda, väldigt annorlunda så var det här bra förvirrat för mitt lilla huvud som vilat en längre tid.

Halva min klass klarade inte provet (Alla som fick underkänt har samma nationlaitet.. vad den informationen nu spelar för roll vet jag inte riktgit men.. kan juh knappast vara en tillfällighet , eller?;) ..), två personer klarade inte heller omprovet och dessa stackare får gå om grundskolan utan betalning. Väldigt tråkigt för dessa individer. Men å andra sidan tycker jag det är otroligt bra att Etihad tar till hårdhanskarna för en gångs skull när det kommer till säkerheten och slappheten bland crew. Själv var jag den enda som fick 100% rätt och var väldigt lättat och stolt över mig själv. Proven rent av regnar in och på mindre än 3 dagar har jag avverkat det dubbla antalet prov.. hektiskt tempo och jag är helt utmattad. I dag gjorde vi ett till prov med 50 frågor, jag har inte ens hunnit öppna boken men lyckades bra ändå med enbart 3 riktigt klantiga slarvfel..

Det är jobbigt med vårt ostrukturerade företag. Det som står i böckerna stämmer inte med verkligheten och lärarna ger en tredje version. Baby fel som förmodligen har större konsekvenser uppe i luften, än vad de förstår nere på marken. Det har varit mycket diskutioner under dagarna, väldit mycket har kommit upp till ytan och vi fick i alla fall reda på varför vår markpersonal och check-in personla är så otroligt inkompitenta på deras arbeta och ständigt gör ordentliga fel gällande olika områden. - De har ingen utbildning, inte ens en kurs!SÅja, Grattis..fortsätt plocka upp folket från gatan.. ni som varit här nere förstår nog vad jag menar ;) Haha..

Men varför är jag inte förvånad?=)

Familjen har mest hängt på stranden och shopping center. Mina systrar har gått om mig i solbrännan, vilket är måttligt irriterande.. men =) Det verkar gilla Abu Dhabi, vilket glädjer mig och ger hopp för nytt besök..=)

Mamma och jag har nu bokat biljetten tillThailand och ner till Malin, vi blir där en vecka innan vi återvänder hem till Sverige en vecka..
Nu har även den stora sugisen Rocko dött, mamma tröstar med att de kan ha varit åldern på baouta fisken. Själv börjar jag ana en revansh från guldfiskarna - som indirekt bidrog till att Doris en vacker dag dödades hansynslöst och Nu kanske Doris hämnas på mig, bara för att hon åkte i soptunnan? ..urs, jag skäms!

Nu ska jag sova, en lång dag i skolan väntar.

Det händer mycket nu när famijen är här och jag borde kanske överväga tanken att jobba som projektledare, researrangör eller helt enkelt Abu dhabis fixar flicka.

Jag tog med familjen på en båttur runt i dubai som visde oss palatset från alla vinklar och vrår, vi fick verkligen se hur de bygger ut, upp och om hela landet vilket jag aldrig sett förr. Det var en spännande båtresa var vi mest bara glodde, glodde och glodde. Det blev inte mycket av till att snorkla som vi först tänkt oss. Efter detta, när vi väl var i land, lämnade vi systrarna på Sheratons fina pool område medans jag och mamma packade om för öken safari. Vi blev upp plockade av en arab och körde rakt ut i öknen. Där fick vi rida kamel och hälsa på kamel babysarna på farmen, så otroligt fina dessa djur är.. =) Jag blev helt varm i själen och ville helst bara stanna där hela kvällen. Men araben hade bråttom, han skulle ta med oss på en åktur som hette duga i dessa jeepar. Vi for upp och ner för höga sand dyner, ner på sne med ilen och som en galning upp igen. Sanden sprutande och vi höll andan.Jag brukar inte bli rädd för fart och fläkt men jag satte faktsikt hjärtat i halsgropen mer än en gång och jag forstod snabbt varför lilla Signe tvingades stanna på campen. Efter detta äventyr åt vid en god buffe, njöt av stjärnklar himel och tittade på en magdansö. Vi åkte snowboard i sanden, vilket inte alls är så fartfyllt som det låter, men totalt utmattade var vi när kvällen väl var över.

Vi har även hunnit med en tur till shejkens sons privata ö och festat loss. Ja, de flesta i alla fall. Jag hade standby ända till ett på natten och hade nog mest koll på farfar som helt gick ner sig och somnade tidigt på massagebänken. Att komma ut till ön var helt klart en upplevelse, trots att vi nu börjar bli väldigt bortsäkmda gällande rikedom.. Det är faktiskt inte mycket som förvånar mig längre.. men jag kan inte ljuga och säga att jag denna dag gick hem utan att var aningen lyriks över något galet som hänt.

Stället för det första, var en ö med utsikt över vackra upplysta Abu Dhabi (En del sa att de påminde om Maldiverna). Golvet i lilla lobbyn var i grön marmor, världens dyraste marmor och golv, vilket kanske kan förklara vilka enorma pengar dessa människor besitter och hur resteraden delar av ön kan tänkas se ut. De noga ditplanterade palmer vajade i kapp med musiken, vågorna slog mot strandkanten och ljudet från vattenskotern och skratt donade runt hörnet. De vackra gäst bungalows, med glasväggar och utsikt över havet, var fyllda med förväntansfulla vänner. I händerna byttes den ena drinken ut mot den andra, antingen i baren i poolen eller i Lobbyn. Polen och bubbelpolen med fattenfallet blev ett bra ställe att svalka sig på om dagen och värma sig i om natten. Men mitt i den sköna stämningen, bland dans och glädje smattrar en helikoter förbi över huvudet på oss. Vi förstod ganska snart att det var Sheik sonen själv, men tänkte nog aldrig att han skulle landa där med sitt harem av brudar och en drink i sin hand. Plötsligt kryllade det av betjänter som sprang för att passa upp oss. Till en början var väl alla mer eller mindre lite stela av de fina besöket, men då vi snabt insåg att han var precis lika galen och obrydd som oss så släppte folket loss helt och plötsligt var vi inne i hans paltast och svansade runt. En gigantisk mat buffen flögs in och bestod av allt tänkbart, en hamburger hörna skapades och det åts flitigt med händer direkt från buffen eller med bestick från tallrik...vem brydde sig egentligen, det var juh bara vi.. =) Sprit tillgången ökade och kamerorna åkte bort..

Dagen efter vid soluppgången var festen fortfarande i gång och i dag är jag väldigt glad att jag hade standby natten innan. Mitt huvud gör förmodligen mindre ont än många andras och min solbränna har äntligen börjat komma tillbaka.

Nu ska vi åka ut och sova hos en god vän, titta på film och slappa på bakgården i morgon. Sedan bär det av till ett vackert Zoo i gröna Al lain. Det kommer gå bra för mig och mitt prov i övermorgon.. *harkel*

Dagen har varit helt fantastiskt.
NU är familjen äntligen här, efter mycket om och men. Det blev en flackig gårdag där jag fick hämta folket i omgångar, fixa med sängar och få alla pusselbitar på plats. Klart värt besväret och vi alla somnade nog mer utmattade än vi förstod.

I dag beslutade vi oss för att åka till Dubai. Till en början skulle vi på stranden men det hela slutade med ett äventyr till Wild Wadi, en vatten park med 30 olika åk attraktioner. Vägen dit var inte helt enkelt för mig som inte har lokal sinne att ens hitta till sovrummet här hemma.. så vi fick ta hjälp av en indisk taxigubbe som förmodligen hade de enklaste kunderna för dagen, då vi inte ens åkte med, utan bara efter för att sedan betala 20 dirham.

Wild Waldi var riktgit roligt, vi åkte så rumporna nu är blå och ryggarna röda. Vi har skuttat runt i vattnet och sprungit med alla dessa ringar så vi knappast behöver motionera mer denna månad. Det var vackert med alla vattenfall, grönskande små områden och roliga vattenbanor. Ett otroligt välorganiserat öventyrsband med pengaband, och smart nog byggt brevid det sju stärniga hotellet.. Dock var det väldigt väldigt obanrvänligt och barnvagnen var mer ett hinder än en tillgång.

Efter vårt besök där skulle jag försöka visa familjen Dubais vackra sida och kanalerna som påminner om Venedig. Dit hitta jag aldrig och inte heller hittade jag till Dubai marina.. Vi snurrade runt på Dubais alla bakgator, mitt i trafik kaoset tills vi slutade upp på Mall of emerates med mat och lite shopping. Aldrig en besvikelse och en perfekt avlsutning på en perfekt dag helt enkelt..

Tills att jag kommer hem och finner Doris.. DÖD.
Igår när jag skulle släcka lampan trodde jag sugisen fastnat i stenen så jag petade lite på han..i närheten simmade Doris fridfullt.. Jag blev så rädd när den stora fisken rörde på sig så handen flög ut ur akvariet och en tsunami skapades. Jag tror de gav lilla Doris en hjärtatack för sedan denna stund har hon inte rört en fena.. Jag trodde hon skulle återhämta sig av chocken under natten, men det verkar inte som så.. En tyst minut för min levnadsglada vän var liv tyvärr blev väldigt kort.. =( Stackars Doris.

..vantar aldrig for lange..
och visst stammer nog det manga ganger.

Men nu har jag varit i tjanst med uniform och hatt pa i over 12 timmar och bara vantat, vantat , vantat.. pa att planet ska bli fixat, eller att vi ska fa information om VAD som hander har i Doha. Min dag som bara skulle vara 4 underbara timmar blev helt plotsligt otroligt lang.

Det ar konstigt hur jag blivit van vid att leva utan information, hemma hade det KRAVTS information, kompensation och ledig dag efter detta. Jag kan satta nastan hur mycket som hellst pa att jag kommer masta gora min flygning till Damaskus i morgon pa morgonen, sa lange jag bara har 11 timmar vila.

Sa varfor denna vantan?
Vi fick hydraliskt problem med motorn nar vi akte till Doha. problemet fanns redan i Abu Dhabi men  fixades tydligen, uppenbarligen inte korrekt. Detta problem innebar att piloterna inte kan kontrollera planet som normalt och de ville darmed inte ta risken att flyga tillbaks da vi redan anvande oss av backupen pa vagen hit. Sa nu sitter vi har i Doha och bara vantar pa att fa aka tillbaks..men vantan blir nog lang da vi inte ens kunnat gora en test runda an.. SUCK.. Ett hotellrum tack!

Tack och lov har jag juh en underbar cabin chef som ar svensk med mig pa resan och vi har skrattat gott at bade det ena och andra, och tack till Loungen som ger oss gratis mat och dryck. Antligen har jag fatt gotta mig i det som jag sa manga ganger undrat vad det egentligen ar.. De dar dorrarna ser alltid sa spannande ut och manniskorna som gar in ser alltid sa viktiga ut.. Men ahr inne ar det bara massa vackra mobler, Gratis mat, internet och massagestolar.. Det finns filmer och radio, ett konstigt ljus och allt for att roa manniskor en kortare stund. Fast vem lessnar inte efter 9 timmar? Och sa imponerad ar jag faktiskt inte... vilken bevikelse.

Bitter ar jag over att jag inte tog med min Etihad manual sa jag atminstone kunde studera.
Solen skiner inte over Etihad idag.

Jag hade nästan glömt bort hur illa jag kan må dagen efter och kanske har det helt och hållet att göra med mängden som intogs igår?

Dubai desert rock festival var verkligen bra arrangerat, som så mycket annat här nere. Det var inte så mycket ute i öknen som man kanske kan luras att tro av namnet, då allt här mer eller mindre grönskar av asfalt. Det var inte heller så hård rock som jag trodde och vi rockade på rätt bra måste jag säga. Dessutom hade de smart nog satt upp ett housemusic tält som vi slank in i lite nu och då när rocken blev för mycket och folket för galna. Rock i all ära men de har juh ändå en lite annorlunda attityd och syn på att visa uppskattning. Jag blev dock lite chockad när en man, mitt under en spelning väljer att plocka ut sin penis och kissa på mina och Maggies ben. Hemskt ofrächt! Han såg bra nöjd ut i alla fall, precis som de människor som kastade ut mängder av alkohol över folkhavet och suttade runt som små vilda apor.

Vi var nog de enda blonda där skulle jag tro och då vi gick i vår klunga av fem blondisar, svartklädda och höjluda, så stack vi ut ur mängden och föll offer för mängder av kameror. När vi väl satt ner på marken och kuckilurade på hur vida vi skulle ta oss hem, så kom en dam fram till oss, utan kamera, och frågade om vi var sugna att gå in i VIP tältet - att vi är vackra var -  hennes enkla anledning. (varför frågade jag ens om anledningen?) Vi bugade och bockade tacksamt innan vi skuttade in i en värld bortom rocken med modeller och gratis dricka. När Margaritha kom på att drickan var gratis, så valde hon att betälla in fem drinkar och inte bara en. Denna attityd kan kanske förklara min status för denna dag. En perfekt avslutning på en fantastiskt rolig kväll.

Nu ska jag glo på någon slapp film och ligga i soffan exakt hela dagen.

Flygningarna till Pakistan med tillhörande passagerare kommer nog alltid vara sig lik, precis som klagomålen angående det lilla förvrängda plan vi flyger.

Ja, i dag är det ett år sedan jag började på Etihad. I morgon, den 4 mars, skrev jag på mitt kontrakt här nere och i går landade jag för första gången på Abu Dhabi international airport, full av förväntningar. Året har bokstavligen talat flugit förbi och det känns som om det bara har gått en vecka.