En resa i livet

ag fick mig en underbar tur till Kula Lumpur. Det blev lite shopping i vanlig ordning innan jag helt oväntat sprang på ett ett fisk spa i jakt på vanlig massage. Jag blev så inspererad av Maggies besök i Singapore så jag var bara tvungen att prova när jag ändå hittat ett. Min tanke var att bara toppa fötterna och låta fiskarna tugga sig mätta på dessa, men den lilla asiaten övertygade mig om att hela kroppen var "much better maaadaaaam" och innan jag visste ordet av det sa jag "ja" och kroppen låg nedsänkt i en basäng med 100 tals fiskar som tuggade på hela min kropp. Det var minst sagt obehagigt, till en början, men efter en stund kändes det mer som ett bubbelbad. Efter att de gnagat i sig all den döda hud de kunde på de 30 minuter de hade, klev jag upp och lämnade flocken av besvikna fiskar kvar i badet. Reslutatet, Baby hud!!! =) Förhårdnader på fötter är borta och händerna är så otroligt mjuka. Det var helt klart den bästa behandligen jag någonsin fått. =) Rekomenderar detta varmt om ni springer på det någonstans i världen.. =) Dr fish!

Det blev en flygning till Kartum istället för vila.. Kan bli gråhårig och galen på Etihad. Jag har verkligen stressat för att hinna med allt inför hemresan. För ovanlighetens skull är jag ute i sista sekunden och jag vet faktiskt inte ens vad jag har fått med mig i väskan. Jag fick dessutom springa och nödköpa en ny väska då min andra inte gör som jag vill. Jag borde ha gjort detta för länge sen, vad är det som händer med mig?! 
NU är jag är nöjd i alla fall och det bär snart av mot bra mycket kallare breddgrader. Jag och Frida har laddat inför vår resa hem med en snabbtur i den stekande hettan och för att njuta av det kristallklara vattnet och lugnet vid havet. Vi lyckades tajma in när araberna sover men fick tillslut tag i de sista presenterna. Vi har hunnit med att köpa massa gott att snaska på (vi är rätt less på flygplansmat) och springer nu runt som små nervösa höns här hemma och hoppas crewet e nice så vi får skumpa.. Vi har köpt lite godis som muta =) hihi..

Fiskarna är förberedda med flaskor av vatten och medicin så Lena enkelt kan ta hand om de små vackra liven är jag är borta. Det är tur det inte är en hund, det är galet hur sjukt mycket tid jag lägger ner på de där simmande kräken. Haha..

Jag har inte sovit sedan i går morse så jag känner mig lite virrig.. men nu ska jag ducha och göra det sista.. ville bara skriva en rad och säga.. 

Hej då Abu land för en liten stund, nu flyr jag mor svalare väder och åker hem! =)

Nu har jag varit ledig i sju dagar. Vi hade ett par härliga dagar i Kanada. Det verkar som om det är min S och Lenas destination det där. =) Roligt hade vi i alla fall med en roadtrip ut i ingenmansland. Vi kom till små härliga städer som verkligen inbjöd till det perfekta semesterlivet. Vi tittade på gamla krigsflygplan på museum och passerad mängder av mysiga små gårdar. Kanda är verkligen ett land så likt sverige att det är svårt att ibland begripa att vi inte pratar samma språk. Jag reste i vår 1 och 2 klass när vi flög dit och hem - jag måste verkligen säga att vårt bolag vet vad de pysslar med. Jag vet inte vad mer vi kan göra för att bli mycket bättre när det kommer till servicen. =) Det är nog bara en tidsfråga innan vi är ett fem stjärnigt bolag. Jag kände mig som en prinsessa.. =)

väl hemma så var det dax att jobba igen. Jag fick en airport standby vilket innebär att jag hänger på flygplatsen fyratimmar. Tack och lov så lät de mig vara ifred och jag kunde ta bilen och åka hem när mitt arbetspass var över.

I dag for jag Frilla och Lena till stranden, det är så otroligt hett ute nu så det går knappt att andas. Vi smälter bort. Strax innan vi skulle hem fick jag slå igång bilen så ac:n han göra lite av sitt arbete. Hur ofta händer det i Sverige?=) Det är mer vanligt att slå igång motorn så bilen får tina upp innan vi kör iväg om vintern. =)

Nu ska jag vila, i natt flyger jag till Malaysia. Det ska bli roligt, där har jag inte varit på ett bra tag. Sedan är det Sverige =)

Jag är en lycklig flicka!

Vi landar efter 13 och en halv timmes resa i Kanada och Toronto. Jag är här med S och Lena. Solen skiner och under alla dessa långa timmar han jag tänka mycket.. Vilket underbart liv jag lever, det är helt ofattbart perfekt. Impulsivt och utråkad som jag lätt blir bestämde jag mig hastigt o lustigt att ta en weekend till Toronto, Nu ska vi på road trip mot USA och bara njuta av tiden. Hur många andra jobb i världen erbjuder samma flexibilitet för en struntsumma?

Läste lillans blogg och fann dessa rader. Det värmer i hela mitt hjärta som bara skriker efter att få spendera tid med min familj. Du är världens vackraste Bea. =) Vi ses så snart.

"dock längtar jag tills min kära syster som kommer till sverige i slutet av denna månad,längtar något så fruktansvärt. hon måste nog vara den mest underbara personen i mitt liv. går inte med ord att besrkiva."

Här springer tiden iväg och snart är jag hemma. =) Kommer precis lagomt til lLuleå kalaset och hoppas på en kär återträff med gamla och nya vänner. Inser att det e många jag tappat kontakten med genom åren och det är alltid lika roligt att mötas på dessa hemvändarkvällar. Min och Idas lasse kväll är klart bokad, förhoppningsvis kommer en gammal barndomsvän ner från Gällivare och sen har vi ju alla andra underbara människor som jag bara längtar efter att få krama om.

Dagarn flyter på här i abu, jag flyger äter sover och slappar.. mest slappar ska jag nog erkänna. I dag tog vi jetskin ut på havet och for till någon öde liten ö. Egentligen är det nog någon shejk som äger den då det fanns ett övergivet hus, plamer mm.. Tyvärr dör juh växligheten här nere i hettan ganska så jätte fort om de inte får vatten.. så typiskt att de inte tar hand om de vackra de har planterat.

Detoxen går bra, (bara så du vet Elle) =) men brännan är det värre med. =(

Såg på aftonbladet att bensinen hemma nu kostar 14 kr.. det e skandal då vi i abu dhabi bara betalar 2 kr.. nästan så jag skäms. Funderar fortfarande på om jag ska köpa bilen eller inte, men då binder jag upp mig ett år till här, klart värt dock om jag tar hem den sedan. Har i så fall köpt bilen för mer än halva priset jämfört med hemma, men kommer jag ha råd att köra den.. haha. Men å andra sidan tvingas jag mer eller mindre att stanna här och tvång är något jag aldrig någonsin gillat...  

Nu ska jag packa, åker till Toronto på en mini semester. =)

Jag har hunnit med en sväng till Indien bland alla mina vändturer. Det var en lyckoresa på enbart fyra timmar och sedan hela 24 timmar i Indien för att flyga fyra timmar tillbaks till Abu Dhabi.Det händer verkligen inte ofta och jag verkligen njöt även om flygningen är en ren mardrömsresa. Resan var som alla andra indie flygningar där wiskeyn och ölen tog slut första sektorn. Det hela gjorde kanske inte saken bättre att en av mina crew gick runt med en bricka med glas och is i ena handen och en flaska wiskey i den andra. Hur dum får man bli? Ibland undrar jag verkligen var Etihad hittar vissa av sina anställda.

Resan tog mig denna gång till Trivandrum i Indien och vi fick som råd att inte lämna hotellområdet. (tydligen väligt oroligt utanför) Vi är bosatta på en mysig liten resort med all potential att vara bäst. Men mycket brister på en gång. Vi välkommnas med ett blinkande meddelande som säger "Welcome Etihad airways" vilket kanske kan förklara den massiva flocken av indiska män. Detta välkomnande går verkligen i mot hela flygvärldens policy - att vara diskreta. 

Nåväl, mitt rum var helt perfekt, förrutom att min frukt var mögglig. Terassen har en mysig utsikt och stolarna var verkligen härliga.. Jag satt där och njöt av min lediga tid, tyst och skönt var det. Poolen var ren och det var var så gått som tomt denna dag på hotellet. Sen fanns det så klart mindre bra saker. Min fisk var full av ben och potatismosen som enligt inden hette "smached potato" var sockrad. Min cola var över tre månade gammal och smakade minst sagt urk. Jag beslutade för att gå tidigt i säng och fick en ordentlig, välbehövlig vila. Jag vaknade dock mitt i natten och var hungrig. Servicen är helt fantastiskt bra på stället och de passar upp oss som kungar. Jag beställde en minestrone soppa och vitlöksbröd, för de kan väl inte gå fel? Soppan var totlat överkokt och vitlöksbrödet smakade möggel. Jag var orolig att de glömt att de ska väcka oss så jag vaknade lite innan. Men de gjorde sitt jobb väl ochstod utan för min dörr för att bära min väska. Rykten säger att vi ska byta hotell så snart kontraktet är över. Anlednignen till att etihad valde ett hotell som inte de andra bolagen bor på är helt enkelt för att flygplats managern var släkt med ägaren av resorten. Inte undra på att vi är kungar och den lilla mannen tackar nog sin släkting, även om det hela bara varar i sex månader, ;) personligen gillade jag stället isgi, de gör sitt bästa. Dock måste de fixa problemet med kvaliten på maten för äta måste vi.

För övrigt strider jag nu för min hembiljett, det här företaget är verkligen helt fruktansvärt värdelösa när det kommer till organisation och kunskap. Ibland förundras jag över det faktum att de över huvudtaget lyckas få ett plan att lyfta med tanke på hur veksamheten bedrivs. Men det ska nog lösa sig och jag landar förmodligen hemma i Luleå som planerat, inshalla.

I dag har vi haft ett dubbelbesök på biografen och ett spännande restaurangbesök på en kinesisk liten restaurang vid namn Hot pot. Det hela gick ut på att vi fick ett papper med massor av olika alternativ. Vi kom på hur det hela fungerade efteråt och jag är fullt övertygad om att nästa besök blir bättre. Nåväl, vi kryssade lite här och där vad vi ville ha och vipps hade vi massor av olika saker på bordet så som rått kött, okokta nudlar och grönsaker. Vi trodde så klart att detta skulle ske i ett kök och serveras til oss. Vi hade tre olika soppbaser och brinnande eld - Nu skulle vi alltså mixa våra soppor själva och det blev minst sagt spännande reslutat. =) Annorlunda, gott och roligt. Dit återkommer vi..trots vårt lilla komunikationsproblem med servitrisen.

Nu ska jag se ännu en film innan jag sluter mna blå för natten.

Vi ses snart, jag behöver verkligen semester!

Abu Dhabi bränner milt sagt med sin hetta, men det stoppade inte oss för att bege oss ut på lite impulsiva äventyr. Vi tog Off-road UAE boken i våra händer och började bläddra. Vi hittade genast något som lät intressant och passande - oaser i bergen ett par mil bort. Vi fyllde upp bensin i bilen (som för er infomation kostade 1,22 dirham/litern - dvs ca 2kr) och rullade iväg mot klippor och berg. Landskapet här är minst sagt vackert och annorlunda. Vi for in på små slingriga, steniga vägar och skuttade verkligen fram. Kartan vi hade var kanske inte den bästa och de människor vi lyckades se efter vägen pratade så klart inte engelska, utan bara indiska och förstod inte alls vad vi menade. Vi kom fram till en liten stad som ser precis ut som de bilder jag sett av Abu Dhabi, tagna för 30 år sedan. Jag kan verkligen inte sluta fasineras av hur simpelt liv de lever här och hur nytt allt är i Dubai och Abu Dhabi. Det fanns inte en butik så långt ögat kan nå och restaurang är inte ens att tänka på.

Vi hittade små vattenhål, vacker natur men fann tyvärr aldrig de vi sökte. Vi valde att fortsätta vägen ut och bar i väg mot oanade marker. Vi kom till vägslut där det var höger eller vänster som gällde, helt utan vetskap vad som komma skall. Min GPS visade en bild av sand i ingenmansland och en text som skiftade från "Driving on road" eller "driving north". Vi slutade i alla fall upp i en vackra Al lain och snurrade från den ena tullkollen till den andra. Tillslut lyckades vi på något sätt ta oss över gränsen, från Oman (hur vi nu hamnade där mitt i allt) tillbaks till UAE - utan stämpel. Det är så mycket småsaker som ständigt händer och inget flyter smidigt här nere. När vi frågade om gränserna mellan länderna kunde inte gränspersonalen säga vad som tillhörde UAE eller Oman. Inte heller om vi behövde stämpel eller inte. De skickade iväg oss och hamnade på något konstigt sätt i Oman och därmed blev det väldigt knasigt. Vi läste sedan en intressant artikel om hur de skapat just denna gräns - efter kamel rutter i markerna och diskutioner mellan olika shejkar. Tänk om det alltid vore så enkelt med gränsbestämmelser..

Vi avnjöt en löjligt billig middag för 25 dirahm och begav oss mätta och belåtna tillbaks mot Abu. Jag låg länge och funderade på hur overkligt allt egentligen är, hur världen kan vara så annorlunda och hur de möjligheter vi människor föds med inte bara skapar lycka. Det sägs att vi i västvärlden har det så bra och jag kan inte annat än hålla med. Men allt mer ofta när jag möter människor med så enkla liv som dessa, så får jag en känsla av att deras leenden är så mycket ärligare och blicken har ett inre lugn som många i Sverige tycks sakna. Det glädjer mig och jag hoppas att de låter dessa byar med vackra naturområden förbli som de är, utan turism och miljonprojekt. Jag somnade gott.

I dag vaknade vi runt lunch med planer på nya äventyr. Ingen av oss har sett ett oljefält, trots att de finns överallt. Vi beslutade oss därför att ta tag i saken då vi faktsikt bor i oljans hemtrakter. Vi körde Mot vackra Liwa, som tydligen är världens största öken område enligt boken. Vi bokstavligen dök rakt in i öknen bland sanddynerna och tappade verkligen andan då vi möttes av den blodröda sanden och hårda vinden. Vi stannade till vid en kamelfarm.jag var tvungen att öppna rutan för att få en mer nära känsla till djuren och blev glatt överraskad då den snälla araben vinkade dit oss. Jag var verkligen tveksam till detta möte då jag oftast ser kameler med munkorgar, och det känns som om munkorgarna finns där av en anledning. Kamelerna var helt lösa, det enda stängsel han hade var taggtråd runt höet. Jag samlade mod, steg ur bilen och gick fram till de otroligt charmiga djuren. Jag var bra rädd men stolt när jag stod näsa mot näsa med kamelbabysarna och deras mammor. Konversationen blev väldigt tafatt och vi stapplade ur oss de få ord vi kan på arabiska innan vi sätta oss i bilen och fortsatte längre in i öknen. Jag tror vi alla var rätt nöjda över denna höjdpunkt.

När vi slutligen fann den väg som skulle ta oss ner till oljefälten blev jag väldigt förvånad av att den är i djup sand och inte asfalt. Vi röck lite på axlarna och tänkte. Kan bussar med personal åka hit så kan vi. Vi la i 4hjulsdriften och begav oss ut över sanddynerna. Vi mötte skyltar som ständigt påminnde oss om att vi är på förbjuden mark, vi måste vända om och att kamera är strikt förbjudet. Vi små log lite och bara hoppades på att ingen ska se oss, "vi måste lyckas med att nå fram till oljefältet när vi tagit oss så här långt.. och hur hemligt kan det egentligen vara? Det är knappast en hemlighet att de har olja och området är utmärkt i vår turist bok." Vi beslutade, utan diskution, att fortsätta. Vi körde i något som kan tyckas vara en evighet men efter varje liten sväng blev vi mer och mer tagna av naturen och tiden rann iväg. När de röda sandfläckarna blev allt mer täta kunde vi bara konstatera att vi var bra långt in i öknen. Jag kan inte låta bli att ställa frågan, "Hur i hela friden hittade de oljan här ute?!"

Efter att vi åkt halvvägs i upp och ner och kämpat oss genom den sjunkande sanden kör vi fast. S försökte sitt bästa, men vi grävde bara ner oss mer och mer.. Jag försökte tänka tillbaks på de dagar då vi kört fast med skotrar eller bilar men inget kunde likna detta. Vad vi än gjorde så sjönk bilen bara djupare och djupare. "jaha", tänkte jag. "Det var så här livet skulle sluta - det är åtminstone väldigt vackert!" Paniken verkligen steg inom mig och när vi väl fick syn på den bil som kom körande mot oss skuttade jag av lycka. När jag däremot såg att araben som klev ut ur bilen var militärpolis satte jag hjärtat i halsgropen. Vi som skämtat om detta, hur vi kör fast och den enda som stannar är polisen som ska fråga på deras dåliga engelska "You didn´t see sign?, Now jail!!" Jag svalade hårt, tänkte genaste på att jag stod med bara axlar och vadlånga byxor, kanske inte den mest poppulära klädseln heller. Tack och lov hade vi fel. Han kunde sämre engelska än förväntat och efter att ha knåpat i hop frågan "what are u doing here?" med vårt dumma svar "looking at sand"  så bad han oss dröjja 10 minuter så han kunde hämta ett rep och hjälpa oss upp. Jag andades ut samtidigt som S järvt frågade om vi kunde få åka med och se på oljefältet. Araben nickade snett på huvudet och muttrade "no problem". Vi smög ner kameran i fickan och satte oss tyst i bilen. Vi passerade militärer och kom sedan in till självaste oljefältet. Det var en STOR besvikelse och hit går det inte bussar med massor av arbetare. Det var vara två brinnande utsäpp och ett litet inhängnat område med olje och gas pumpar. Vi fick reda på att det var ca 10 år gammal och väldigt litet. Vi frågade lite försiktigt om vi fick ta en bild och han tvekade inte länge innan vi fick ta en, men BARA från avstånd.

"Repet" han hämtade var en gammal el kabel de knytit två ögglor på, jag bara log och suckade. De är helt otroliga!

Vi anlände till bilen som nu var full av sand och araben började med att banka på täcken innan han tömde ur ännu mera luft. Lite vickande på ratten, fram-bak-fram körning och han var loss å mindre än 5 minuter. Ingen putt, ingt rep. Det såg så barnsligt enkelt ut och jag kunde inte låta bli att skratta. Dessa män är födda och gjorda för att bo i detta klimat.Det är minst sagt experter på sitt landskap och jag vet inte vad vi skulle ha gjort utan han. 

Vi tackade utan dess like och erbjöd han kaffe den dag han kommer till Abu Dhabi. Vi tog full fart och begav oss tillbaks mot asfalterade vägar. Det började skymma ute och den solen som gick ner i bakom sanddynerna skapade ett obeskrivligt vackert landskap. Det måste ses med blotta ögat för att verkligen förstå hur otroligt vackert vår moderjord skapat öknen.