En resa i livet

Japan är verkligen ett land fylld av vackra byggnader och tempel.

Små detaljer lite här och där..

Fina parker att strosa runt i..


Skolbarn..

Tokyo stad, Vi åkte upp i "Tokyo tower" som liknar eifeltornet i Paris.


Världens kanske mest folktäta gata?

Jag? ;)



Besatt av seriefigurer? Tokyo är stället för dig.

Tempel efter tempel..

Vad vore japan om vi inte gjorde något traditionellt?
"Fortune teller.." välj en låda och skaka..

Ta ut din sticka..

och läs... HJÄLP!

All "bad fortune" knyts upp för att inte tas med hem..

Suger i mig rökelse som ska ge lycka och framgång i livet ;)

Cherry blossom =)

En av de lyckligare dagarna i mitt liv, var ännu en dröm gick i uppfyllelse =)

"Use water wisely" står det på spegeln och detta upptäcker jag efter att jag i 40 desperata minuter har försökt täppa till propphålet i badkaret med hälen. Jag som älskar att bada. Vad är iden med badkar om det inte finns en plopp?

 

Vi firade australiens national dag här på Guldkusten och i surfarnas paradis. Det var mulet, inte så fartfyllt och livat som abus stora dag, men vi skålade glatt i kapp och dansade långt in på små timmarna.

 

 

I dag regnar det, i går var mulet.. Jag har trots detta lyckats bränna mig bakom örat. Röd som en krabba. Tydligen enda stället på kroppen var jag inte kletat in tillräckligt med solskydd när jag vit som ett lakan (av spf 30) kastade mig mot enorma surfvågor. Till min stora besvikelse råder det brist på surfare här. Vågorna som är höga gapar tomt.

I morgon åker vi tillbaks till Singapore, 9 dagars jobb-semester börjar närma sig sitt slut och jag längtar lite. Jag borde skämmas.

 

 

"En lite kort Beirut, hem och sen är du ledig Louise"- tänkte jag något trött på morgonen när jag vaknade och sökte energi.

Jag har många gånger kommit till ett stadie där jag tänkt för mig själv "människan kan inte bli dummare än så här" Detta efter att ha hört en ofantlig mängd otroligt korkade frågor och påståenden genom åren. Många är så ologiska, ogenomtänkta och utan minsta förnuft eller respekt för varken personer eller ting att till och med min systerdotter på knappt 4 år vet och om inte annat - hade förstått - bättre.

9 minuter innan vi landar..
När kvinnan inser att hennes son på 5 år måste sätta sig i sitt säte inför landning och tiden nu är knapp, följer denna konversation;
"Give me my maid"-säger överklass kvinnan bestämd. "she need to be here for landing. My kid is sick" tillägger hon och pekar på det minimala fotstödet framför hennes fötter som knappt rymmer hennes mindre gucci handväska.
"Your child is sick, whats the problem?" frågar jag undrande och tittar på barnet som fridfullt sover i mammans famn. "You need medical assistants, medications for him..?"
"No no. He is just sick.. I need maid"
"Okey, I see.." (Sjukdommen kan även kallas - eventuellt gråtande barn under landing..)"We will be landing in a few minutes and she cant be there for landing, its not safe."
"Its ok, no problem. She can sit her (pekar på fotstödet). Give her to me." -får jag till svar.
"I will inform her that you need her assistans and I will see what I can do for you. What´s her seat number and name?"
"I dont know, Maid..? she is filipino.. sleping like this" Scarfen på abayan faller bak över huvudet och visar hennes annars gömda korp-svarta hår.. samtidigt trycker hon ihop sig till en betydligt mer obekväm sov position än hon själv förmodligen någonsin behövt ha.
"okey, I understand.. but... do you know her name? or do you have a photo of her that I can see?" frågar jag tålmodigt medans hon drar scarfen till rätta.
"No,..she is filipino with a pink hmm...hmm.. sweather.. or no..maybe its gray.. I don´t know"..
Jag inser att vi inte kommer längre än så här, tar 2 sekunder, andas och biter mig själv hårt i kinden för att inte säga något riktigit olämpligt..
"We have 240 guests on board to day. It will be very hard for me to find her, as 150 out of the 240 are filipinos. Perhaps I can walk with you and we can find her together?"
"Me? go in there? NO" säger kvinnan förskräckt.. "You can find her, just give her to me..its okey"
"Sure, I will have a look.." -svarar jag något utmattad av konversationen.
... Louise går ner till köket - cirka 10 steg bort, gör en u-turn och hamnar uppe hos kvinnan igen..
"I´m so sorry, I couldn't see her..Im sure you will meet her after we have landed, okey?"
"ooh. You couldn't find her?- säger hon förvånat." okey..schalas"

Timmar av en inre frustration senare - som inte bara innehöll denna diminutiva konversation - ler jag åt händelsen..
Jag kommer aldrig att sluta bli förvånad över att det kan stå så stilla.
Jag trycker på knappen och stänger av.

Jag kan inte leva utan dig min älskade massage.

Två timmar i Kula lumpur med en genomgående massage gjorde mig gott. De små inhemska ställerna är det bäst och bara ett stenkast från köpcentret pavillion har jag min favorit. En blandning a japansk massage, var de trycker hårt på olika punkter, följt av en genomgående helkropps chinesmassage med olja. Vad skulle jag vara utan massage minst tre gånger i månaden? och vad skulle jag göra utan mitt jobb som betalar mig för att njuta så?

Sam kom på besök i dagarna som var och dykning i vackra norr var en självklarhet, Oman stod på schemat med bästaste Maggie. =) 600 kilometer bilresa, ett antal fortskörningsböter och ett antal irriterande speed bups som störde min skönhetssömn... Men helt klart ett ställe värt att besöka!



Maggie och den stora teddybjörns hajjen som såldes till högst budande.. Åskådarna önskade nog att det var Maggie som var till salu denna afton.. ;)


Vackra solnedgång på väg mot Dibba port.


Nu flyger jag hem från Malaysia mot abu land och F1 weekend som väntar med buller och bong. wroooom.. Inte att missa!

Eller så inte..

Jag vill gärna tro att jag är en generös person.
Men så kommer det till garderoben..
Maggie min kloka vän har länge sagt att jag bör rensa upp, kanske skänka lite till städerskan. Sagt och gjort så började jag denna fina tisdag natt att rensa ur ordentligt. Sammanlagt fick jag ihop, inte mindre än tre plagg, TRE plagg... jag tittar in i garderoben var kläderna trängs... Alla fina kläder var det var ett självklart val att de skulle få stanna kvar .. och de plagg som hängts tillbaks efter att noga ha övervägt deras potential. Hur gick det här till egentligen?

Nu har jag totalt köp-stopp tills jag lär mig att antingen;
A) Börja använda kläderna jag äger, eller
B) Ger bort allt jag inte använder.

Just nu ser det hemskt dystert ut på båda fronterna och jag får hålla mig borta från allt som kallas klädaffärer..

Min besättning på resan till Frankfurt bestod av en osalig blandning av asiater. De är verkligen otroligt..annorlunda.. att jobba med.. och framförallt att vara chef över, då många asiater tar det som en förolämpning att arbeta i ekonomi klass - speciellt om de har blivit tränad för att jobba i första klass. Det är en hårfin balans och jag får väga mina ord väl innan jag talar. De tänker inte riktigt som vi svenskar gör.

Väl på hotellet möttes jag av en vänlig - men ack så trött - man när jag bullrande knölad in mig på vad jag trodde var mitt hotellrum. Vi hade helt enkelt fått samma rum, han dock lite före mig. Jag tackar för att han hade kläder på sig och faktsiskt bara sov...

Jag slöt upp för en härlig asiat middag i sista sekund på asien box och här började dagens nya roliga lärdom. Inte nog med att jag fått förklarat för mig att euron minsann är 5,12061 dirham... och väskorna de bar indikerade "upper middle class"  så fick jag bita mig själv i tungan när fillisen köpte för stark mat och tårarna var nära. -Inte för chillin som brände på tungan utan snarare de 5 euro, eller ska vi säga 25.6064 dirham (mindre än 50 kr) hon just "förlorat". Barmhärtigt försöker resternade asiater trösta med att då samla ihop pengar. Självklart gick inte alla med på detta, så i slutändan fick hon själv kosta på sig sin andra portion mat. Den starka maten, som numera bara blev liggandes, (varav alla små-åt av ..som möss) lockade tillsist till sig en vänlig Thai som valde att "köpa" resterna av rätten i andra hand ... för inte mindre än 2,5 euro.
-Jag tappade hakan.


Jag bör kanske tillägga att mitt sällskap inte har en asiat lön..och definitivt inte lider av någon som hellst ekonomisk kris. En titt på våra banker skulle väldigt snabbt visa att de nog bör betala min mat för att jämna ut våra saldon.. ;)

Jag kan lätt konstatera en sak efter dagens äventyr;
Sheraton spar in hotellrummen och vi borde införa en självklar regel "Ta från de rika Asiaterna - ge till de fattiga Svenskarna" ;)

Mitt jobb är helt underbart, lärorikt och väödigt ofta så otroligt frustrerande. Allt handlar om kontakt med människor, värderingar, livsöden och olika sätt att se på saker i livet. Här om dagen hände följande..

"My sister is living in your country, she say it´s soo nice. The government pay for everything and the education for her 3 kids are for free.. and she don´t even have to work. It's amazing, Why did you move Louise?"

Som stolt svensk blev jag först smickrad av de varma orden var han beskrev det underbara landet Sverige, vår rena natur, trevliga invånare med hög utbildning och vackra var vi allt.... avslutande mening som ni kan läsa ovan gjorde mig så förbannad att jag var tvungen att gömma mig inne på toan och bita mig hårt i läppen för att inte säga något jag bittert skulle ångra. Detta så klart efter att ha konstaterat att hon inte var en flykting utan en person som helt enkelt söker bidrag och möjligheten att leva utav dessa. London var för krångligt, Tyskland för snålt..och Sverige..alldeles lagomt enkelt..

Vänligen förklarade jag att riktigt SÅ enkel är det inte att leva i Sverige och att hans kära syster lever på bekostnaden av hederliga svenskar som jobbar måndag till fredag för att få sin egen, och uppenbarligen hans systers, vardag att gå ihop. När han insåg att Sverige inte har en regering rik av naturens tillgångar där olja eller andra stora naturtillgångar naturligt leder till en stark ekonomi... efter att jag sammanbitet förklarat att den främsta anledningen till vårt fungerande välfärdssystem faktiskt är skattebetalarnas förtjänst - blev han så vit en mörkt färgad person kan bli.

Att hälpa svårt drabbade människor i all ära, men att se över VILKA vi hjälper och börja ta hand om de individer som faktiskt redan bor med oss - och kanske framförallt våra egna landsmän - är något som Sverige borde börja tänka på och apa efter från andra länder så som Norge tillexempel..?

När ska våra politiker våga ta diskutionen och problemet med invandrar politiken så att befolkningen i sverige vågar och KAN ta en realistisk ställning och sverigedemokraterna därmed kan tåga ut ur vår regering?

Jag kan inte sluta vara stolt över Sverige, men inte heller kan jag sluta vara irriterad, ledsen och besviken på den felaktigt inbjudande bild vi sänder ut till omvärlden.

Landet "lätt och lagomt" borde bli lite mer "Bregott extrasaltat".

Kvalitet framför kvantitet.

Manchester bjuder på sol i dag och jag snurrade gladeligen in till stan.
Målet var att hitta fint till Levi och det var inte direkt svårt vill jag lova.
Det kryllar av fina höstkläder, men många var tyvärr av lite större storlekar.. Men mitt tränade öga hittade lite gobitar ändå..så klart.. ;)

Mjukis Byxor och chinos i höstens fina färger.



Fina stickade tröjor att mysa i när vinden blåser kallt..


Jag har aldrig riktigt tyckt om kläder med tryck, men hur charmig var inte denna?


Nu hoppas jag Levi, och framförallt de som klär honom, uppskattar mina val lika mycket som jag. ;)

Tack England för denna resa.
Jag avslutar med organiska Jordgubbar och Subways skinkmacka, MUMS! =)

London bjuder pa en harlig eurpoa kansla och jag vill itne ga och sova, men det kommer en morgondag igen. Mardroms resan hit ger mig angest for morgondagens hemfard, men det ar bara att bita ihop och le. 

Jag motte upp finaste Lena som kom med eftermiddags flyget. Vi  njot av vadret, god mat och varandras sallskap..

Jag langtar till Sverige nu, raknar dagar, timmar, minuter =) snalla solen, hall ut!

Bus har upptäckt balkongen och har talat - han vill ha en egen.

Han är främst intresserad av alla nya ljud och dofter.

Han är avslappnad nu och vi klättrar både här och där.. Apa.. Katt.. Apa.. Katt..?

 

Vi har det bra i alla fall, lite oensa om sovtider, när man väcker varandra, hur mycket man ska prata,

Toalett besök - privat eller gemensamt?

 

Vi saknar dig, men du kan stanna ett tag till! ;)