En resa i livet

Chicago växer i mina ögon och i dag klev jag upp tidigt nog för att hinna se staden vakna till liv i en vacker soluppgång. Min dygnsrytm är inte den bästa i förhållande till amerikas tids zoon, men det var till fördel för dagens ändamål. Jag avnjöt en redig frukost på hotelrummet med idol sång från datorn, innan jag hoppade i träningskläderna.

 

Solen värmde riktigt skön och luften, som fortfarande inte riktigt hunnit vakna, stod helt stilla.. Jag sprang längs gatorna, bland träden och ner till den otroligt vackra strandpromenaden som bjuder på en mäktig och framförallt vacker panorama bild av chicago. Vågorna slog lätt upp mot strandkanten och kajen, fåglarna sjön en morgon sång och uteliggarna som vilat i parken under nattens kalla timmar började sakta men säkert tina upp i av solens strålar. En och annan cyklist susade förbi och hundmänniskorna promenerade längs slingan med sina vänner.. Jag satte mig längst ut på piren och sög i mig allt ögonblicket bjöd på.

 

Jag blev upprymd av känslan och tagen av stunden. Jag saknar verkligen friheten att kunna röra mig fritt ute, en sol som värmer vänligt och människor som glatt ler när jag passerar. USA har åter igen vuxit i mina ögon och det är svårt att låta bli att le när de gula skolbussarna passerar med förväntansgulla barn, brandbilarna tjuter och pulsen av staden och alla dess invånare infinner sig.

 

Nu ska jag bege mig mot VS för lite nya sportkläder och en riktigt amerikansk lunch.

 

God morgon från Chicago, god kväll världen!

 

Nu är det heliga semestern är över och magen har vuxit i takt med suget att flytta hem. Mina tappra jogging turer gav nog inte mycket i jämförelse med den mat och allt gott jag frossat i,men vad gör de? Bra mår jag i alla fall. =)

Höstens händelse var så klart min gudson LEVI och jag är stolt som en tupp. Det känns som om jag fått min första son och det är tur, för nu kan jag vänta ett par år till ;) Nu saknar jag bara att kunna pussa på vackraste prinsen när jag vill och ännu en anledning till att flytta hem har vuxit fram..

Väl i Abu kan jag juh säga att vädret är helt underbart, dessvärre var hela lägenheten klädd i mögel, så under min standby blev det inget slappande utan jag städade motsvarande 50 indiers jobb. Inte ett korn av dam eller smutts finns kvar, men projektet fortsätter i när tvätten torkat för garderoben ska oxå granskas. Inte ett så trevligt att komma hem med andra ord, men återföreningen med familjen abu land kunde inte ha varit bättre.

Nu ska jag sova så jag orkar ta mig till stranden i morgon! =)

Väsk krok på toan är ett måste för att slippa lägga fina väskor på snuskigt golv !!