En resa i livet

Jag hade inte sovit en blund innan min Islamabad men tänkte lite glatt, "dit och hem sen packa"

Vi började med en härlig försening på marken i abu och massor av upprörda passagerare.
När vi äntigen satt oss ner och intog landnings possition mot regninga Islamabad så smäller det "KABOM" och det ser ut som om planets utsida står i lågor. En stark lukt av brännt gummi och ett uttalanade från piloten som sa att allt var normlat, gjorde mig minst sagt orolig. Jag anade att bixten slagit ner och mina farhågor var rätt. Väl på marken fick vi vänta igen i hopp om att planet vr i en enda del och vi kunde ta oss tillbaks till solen och tryggheten. Det gick enligt planen och vi landade trötta, utmattade och försenade i abu. Ibland slår det mig, precis som blxten slog oss, hur nära döden kan lura. Det gick bra de här gången och det tackar jag för, jag är inte redo att dö än.

Nu packar jag för fulla muggar, min nya egna fina lägenhet i öknen väntar och tro mig när jag säger att jag lyckats samla på mig både det enda och det andra under årens lopp. Jag har hittat jätte myckt fina brev och kort från familj och vänner, det var otroligt roligt att få.. *PIK* De som är sugna är mer än välkommna på inflyttningsfest senare i månden ;)