En resa i livet

alla skratt du frambringat och de frustrationer jag känt genom åren. Tänk alla de gånger jag satt hjärtat i halsgropen då du luffsat nära vägen eller rusat förblindat efter en fågel utan att se dig för om de stora bilarna som kan skada dig. Eller när du dumt hoppat framför hovarna på hästen när vi ridit i skoen.. Eller den där gången då du sprang ner i älven i stugan och jag inte trodde du skulle kunna simma tillbaks..och den där dagen då du föll genom isen.. det var så många gånger jag var rädd att förlora dig och blivt arg av rädsla... Du ha klarat det galant och förmodligen haft mer koll än jag trott. Lika förvånat har du tittat på mig me de där ljusa ögonen och undrat varför i hela friden jag gapar - svansen alltid vispandes. Jag kan föreställa mig dig nu, lycklig men trött.. Vem trodde att den där nosen som jag tryckt så kärleksfullt mot min skulle bli vår värsta fiende?

Den trygghet och glädje jag känt i ditt sällskap är något jag kommer att sakna. Din positiva energi, oändliga kärlek och den stora tillit du gav mig är jag evigt tacksam för..

För mig kommer du alltid vara extra speciell och din plats kommer ingen någonsin att kunna ersätta. Min älskade älskade Tjelvar, förlåt mig för att jag aldrig han hem, vila i frid min vän och jaga nu alla de miljoner fåglar vi pratade om.
Jag kommer att sakna dig, mer än vad jag själv kan förstå..