En resa i livet

I dag vaknade jag tidigt, redan vid nio, för att släppa in vår städerska och sedan gott somna om igen. Jag förbannar mig själv över att jag ständigt ska sätta alarmet för att sova " en kvart till" , ett dussin gånger, istället för att bestämma mig för en tid och då kliva upp. Jag blir formodligen mer trött av alla små uppvaknande, men drömmarna är alltid som bäst mittemellan och det är svårt att motivera mig själv att kliva upp då jag egentligen inte har något bättre för mig än att ligga kvar och mysa med mitt duntäcke... 

Varje gång jag sover på dagen när solen skiner ute, vare sig jag gjort mig förtjänt av det via jobb eller annat , så tänker jag på sommaren med Sanna och kan inte låta bli att le. Den sommaren rännde vi ute till långt in på småtimmarna och sov HELA dagen.. Vi ansåg själva att vi hade all rätt att sova trots "det fina sommar vädret" och allt tjat om att ta vara på tiden och dagsljuset. Visst hade mamma Zaida och mamma Anette all rätt i sina ord, men vi njöt varje sekund. Strax innan våra föräldrar skulle komma hem från jobbet tog vi filten, radion och en glass för att lägga oss på gräsmattan i solen. Vi trodde självklart att vi var så smarta och smidiga att vi skulle kunna lura dem att vi legat ute hela förmiddagen, men med utebliven bränna vid sommarens slut (trots kanon väder), så tror jag att de genomskådade oss mer än vi själva någonsin kommer vilja erkänna eller inse. =) Vi har gjort otroligt mycket roligt och galet ihop och ibland känns det lustigt hur dagarna kan passera så fort och nu är det plötsligt ÅR sedan jag såg den människa som jag så tätt umgicks med och knapt kunde andas utan. Tack och lov ligger denna vän mig fortfarande varmt om hjärtat trots alla år som gått utan att ses och dispyter vi haft. Jag inte inte annat säga än att hon faller in i kategorin "världens bästa" och i dag är hon så olik men ändå lik mig själv att jag ibland blir skrämd hur barndomens år sätter sina spår. Det faktum att vi inte setts på år kvarstår dock och vi har mycket tid att ta igen när vi väl ses. Även om mycket i våra liv fömodligen ändrats, liksom åsikter, så anar jag att hon fortfarande tvättar bort sminket med olja istället för dyra krämer och lämnar luckorna i köket öppna och försvarar de lika envist som förr. =) En eftermiddag med tankarna fulla av "Sanna och Louise" minnen som följd av ett par härliga nätters samtal med en vän i fjärran.. =)

Eftersom de firar nyår här nu så är det mesta stängt.. min tanke att åka till banken, skräddaren och annat behövligt fick jag med gott samvete fortsätta skjuta upp till i dag. Mitt läkarbesök i går resulterade i en oväntat lång läkningsprocess på min anade ögoninflamation (och nej nu är det inte hypokondriker Louise som talar) Det enda positiva som nu kan komma ur detta är om jag skulle kunna få åka hem under ett par dagar för att läka, håller tummarna för att Dr Sodi är på bra humör i morgon.. 

Nya fiskar har tillkommit och jag hoppas inden hade rätt när han sa att de skulle vara vänner med mina nuvarande.. Maggot blev namnet på en av de svart grå varelse som simmar runt runt och som uppenbarligen fick en ordentlig chock när han anlände. Jag kan åter igen konstatera att jag inte ska göra något av värde när jag är bakis och tackar fiskarnas hälsa för att de överlevde min katastrofala feldocering av prick medicinen istället för acua safe. Vattnet har fått byttas ut helt tre gånger inom loppet av två dagar och jag tittar nervöst efter lik då de vid flertal gånger nu simmat på sidan med gapande munnar... mamma, hjälp?

Klockan är redan halv åtta och hår sitter jag än. har följt claritas hemma kur för ansiktet med honung(?) och rotat igenom gamla bilder och lett åt minnen.. Dax för mer dill chips, ett glas rött och njuta av Beckys och andrews sällskap. =)