En resa i livet

Sitter här mitt i natten och borde som vanligt sova. Tror jag är född som nattuggla.. nätterna har alltid varit min grej. Jag älskar när det är blivit mörkt utomhus, det är tyst överallt och jag kan sitta i min ensamhet med skön musik och bara filosofera..

Lyssnar igenom lite låtar jag har och pratar med en sjukt härlig människa. Är det inte lustigt hur man i livet kan springa på folk man inte trodde fanns? Ibland vet jag inte vad som får mig att öppna mina små blå, det händer inte ofta. Jag hoppas de håller i sig.

Pratar med Johanna om musik och minnen. Vissa låtar får, precis som dofter, mig att minnas exakta stunder. James Blunt kommer alltid vara skön musik i mina öron, men aldrig kommer jag glömma alla de stunder jag och Johanna hade skivan på repeat och grät i kapp om kärleken och livets alla problem. Det är sjukt hur vi tog oss ur de lilla åskmoln som jag aldrig trodde skulle försvinna. Men det är väl det vänner finns till för.. ? Att alltid finns vid din sida i vått tills det blir tort igen. Jag saknar våra djupa nattsamtal över ett glas vin och impulsiva handlingar. haha..

Det är så mycket som händer under åren som går, så många människor som passerar som jag så gärna skulle vilja ha kvar. Det är ofta jag sätter mig ner och funderar på vad de gör i dag, hur de mår och var de befinner sig. Jag undrar om det är något alla gör eller om jag bara är sjukligt besatt av folk som berört mig?

Jag och Farfar Mattias hade ett intressant samtal om vänskap i dag och livet i abu dhabi.. Jag har mött så många människor här nere som jag verkligen tagit till mig. Jag skulle kunna gå över eld och vatten för att alltid se de lyckliga och fortsätta skratta ikapp tills jag blir gammal. En del har varit som min nya familj, andra har blivit party kompisar. Jag uppskattar varenda en. Jag vet dock att de flesta som lämnar Abu Dhabi tyvärr också "lämnar" mitt liv.. man säger att kontakten ska hållas, men så blir det väldigt sällan. Vi bor i olika städer och många gånger länder, livet traskar på och vardagen kommer tillbaks. De blir människor som berört och förblir saknade.. kontakten som kvarstår finns på facebook med något medelande om hur livets dagar flyter på numera. Det kan vara av ren nyfikenhet eller saknad för stunden som medelandet skriv. Svaret blir ofta väldigt formellt.. Det är sorgligt, men samtidigt förståligt och kanske livets gång. Jag lär mig av varje individ jag möter och uppskattar den stund jag får dela.. om så bara ett enda skratt som förlängt och påverkat mitt liv. =)

Landet jag bor i har sin charm och jag vet att den dagen jag går till huvudkontoret, oavsett hur less jag är på allt. Så kommer jag att fundera på om det var rätt beslut.. eller är det så att tiden bara inte är inne för mig just nu och därav känslan? Det känns som om det är en paus från en verklig värld, men varför kan inte abu vara verkligheten? Det känns som om jag är på en resa.. ständigt flygandes och inte på marken. Och då menar jag kanske inte bokstavligt talat i första hand.

Jag har en orokänsla i magen, jag vet inte varför. Hostan är nästan helt borta i alla fall, vi har bra läkare i sverige!

Klockan är alldeles för mycket och nu måste jag krypa ner under täcket och drömma gott.. I morgon flyger jag till Libanon och hem till abu. Dagen därpå kommer en av mina drömmar att uppfyllas igen. Jag har världens absolut bästa yrke.

=)