En resa i livet

Jag är medveten om att jag har blivit alltmer kulturell sedan jag flyttat till Abu Dhabi , men det som hände igår tar nog priset.

Jag och Lena har skrattat oss igenom en tragisk flygträning med Air Malta, där vi alla blev behandlade som om vi aldrig flygit förr. Ena arabflickan i kursen somnade så hårt (varje dag) att hon snarkade under lektionerna. Jag kan inte låta bli att tycka synd om tränaren, som faktiskt bara gjorde sitt jobb. Allt var rätt simpelt, förrutom de nya precedurerna, koderna och komanden vi ska använda oss av, men det kommer nog gå det med.. Jag fick i alla fall 100% på provet. Denna gång rätt otippat med tanke på att boken aldrig blivit öppnad och intresset legat väldigt lågt. Vi är fortfarande inte redo att flyga då vi inte besökt cockpiten i flygplanet, vilket innebär att jag haft hemskt många lediga dagar nu.

Nåväl, i går låg vår lilla familj vid poollen och njöt av vädret ,så väl som maten, när jag får fix iden att åka med ut i öknen med ett gäng svenskar som redan var på väg. Lena var snabb på att haka på och vi stapplade oss hastigt iväg för att hinna med i sista stund..

Bussresan tog närmare tre timmar genom ett orört ökenlandskap som sakta ändrade färg från vit till röd sand (kännetecknar djup öken tydligen) Vi skumpade oss fram sista biten på en väg som förmodligen inte excisterar i morgon. Solen gick snabbt ner bakom sanddynorna och den enorma mängder av facklor var det enda som lyste upp vägen. Väl ute ur bussen möttes vi av en hel arme som dansade och sjöng i samlade trupp och som utan tvekan kunde liknas KKK. För någon sekund trodde jag att vi var på ett koncentrationsläger för svenskar, men fick snabbt förklarat för mig - att så här levde befolkninge i Abu Dhabi för bara 40 år sedan.

En stor läger eld lyste upp området tillsammans med mysiga lampor i stora tält och en enorm projektor sken upp sandberget.. Det var minst sagt ett maffigt, kulturellt intryck som kom flygande mot oss och jag kan så klart inte låta bli att fundera på hur i hela fridens namn de fått elekticitet dit ut och inte minst varför jag hade täcking på mobilen där, men inte på vissa ställen i centrala abu dhabi.

Araberna dansade runt i sina vita klänningar och mössorna med taxörnen fladdrade i vinden. Kvnnorna stod i mitten och kastade håret från ena sidan till den andra och såg inte allt för roade ut. De andra vitklädda männen, förmodligen i lägre rang än de som skuttade runt, stod strategiskt utplacerade och sjöng sånger på arabiska samtidigt som de i takt viftade upp och ner med blindkäppar. Jag måste säga att det hela ser minst sagt otroligt  fånigt ut, men vad ska araberna egentligen tycka om våran midsommar och små grodorna dansen?

Jag insåg när jag stod där - att allt det här är med religion och traditioner är så otorligt vakert. Även om jag mer sällan beblandar mig i religösa stunder frivilligt så måste jag säga att  glädjen och sammanhållningen detta skapar hos människor - är väldigt skön att se och jag blev varm i hela kroppen. Jag blev oerhört glad över att få ta del av deras riktiga kultur som de så glatt visar upp för oss denna underbara afton och ville nästan skutta in, styra om och visa dom en del av vår -i form av lucia firande som faktiskt knackar på dörren- araberna är juh redan halvvägs där, dom vet bara inte om det.

Kvällen ägnade vi åt att smygdricka vin, hålla i falkar och surra om den tävling som pågår i abu dhabi nu. Tävlande lag från hela världen (inklusive sverige) ska padla 12  mil, öken springning, klättring och gud vet allt vad dom gör en hel vecka utan vila. Otroligt jobbigt lät det i alla fall...näväl, Farfar tog sig en och annan sväng om på dansgolvet med arabkäppen i högsta hugg, själv gillade jag fåglarna ända tills dessa attl falken bestämde sig för att börja flyga iväg utan hjälmen på men med snöret i min hand, och de e nog första gången jag varit riktgit riktgit rädd för ett djur. Mot småtimamrna när kamelerna somnat och de flesta araberna gått hem så sattvi europeer och tre araber kvar i det öppna tältet. Vi skrattade och tjoade glatt i vårt lilla gäng och kunde inte låta bli att sneglar över axeln för att se hur araberna njuter av kvällen i andra hörnet av ytan. Vi möttes, inte alls förvånad, av att dessa icke engelsk-talande araber ville vara med oss; och då inte bara sitta och titta på som de annars är duktiga på. De pekade på sina glas och sa "haram" - förbjudet. För att sedan skåla glatt! Denna dubbelmoral gör mig så matt ,men i går natt skrattade jag gott. Jag och Sofia bytte erfarenheter och kunskap och delade gladeligen med oss av vår svenska kultur- som för kvällen innebar ren gin med ytterst lite fanta. Detta resluterade ganska snabbt i en spy härva där den luciaklädda araben fick springa ut bakom tältet och skamset tvätta sin klänning.. I ute byte fick vi lära oss att knyta schalarna och bära dischdachen rätt. Vi talade även med en av mohammeds tre fruar i telefon som han väckte - helt utan eftertanke. Det var ett väldigt intressant möte med den "riktiga" arabvärlden!

Två steg fram, ett steg bak - men vi tog oss upp tillslut för det höga sandberget. Där tillbringade vi natten i sovsäckar under bar himmel och kikade på så många stjärnor som jag nog aldrig någonsin förr skådat. Det är kanske svårt att tro, men det blir hemskt kallt i öknen om natten. Jag tvingade stackars farfar att värma mig så han själv förfrös sin vänstra arm. Det är lite otur att han är just vänsterhänt, men han har ju som tur är en till.

Stämningen var minst sagt magisk denna natt och det här är ett möte med kulturen som jag sent kommer att glömma.