En resa i livet

Jag hade som vanligt svårt att somna inför natten och låg länge i sängen och kuckilurade om livets alla dagar. När jag väl somnade så kändes det ungefär som om jag sovit 10 minuter när jag vaknade till av mobilens vibber. Det var Maggis ivriga samtal kl 08.29 - en minut före mitt alarm - som väcke mig. Min första tanke var att jag återigen sovit bort dagen och ångesten steg, men en snabb titt på klockan visade annorlunda. Jag släpade mig upp ur sängen och förberedde mig för en mer produktiv dag än jag anat.

Nu har jag äntligen sett till att ta tag i saker och därmed införskaffat mitt alkohol licensen så jag inte hamnar i fängelse. Frågan kvarstår dock, innebär nu detta att jag nu kan dricka som folk? ;)

Det vikigaste  har nog varit känslan att kunna ha lite vin hemma utan att ora mig för att farbror blå ska sätta mig bakom lås och bom, 
enbart för att jag har andra vanor än araberna. I min lilla bok står det att jag fått tillstånd att köpa alkoholhaltiga drycker för 700 dirham varje månad, det innebär 1400 sek 
och en hel massa sprit. Jag undrar om de verkligen förstrå hur mycket man får för den summan här nere.. 

Jag skrattade gott åt Maggies glatt sköna komentar när vi kom ut ut polisstationen
"Det här är viktigare än mitt pass"

Vi hade nöjet att ha sport jeepen utan tak i dag och passade på att åka förbi Farfars fabrik och titta på de små indierna som tillverkar sängar i gul blå tröjjor, en fröjd för ögat. Vi avnjöt en god lokal lunch ute på den ditplanterade gräsmattani musaffa, viftade bort flugorna så gott vi bara kunde medans alla sliskiga små män satt och dregglade över våran blonda uppenbarelse.

Jag har även investerat i en rengöringssprej för alla mina miljoner elektroniska prylar, köpt skydd till datorns tangentbord och klippt håret. Det där med frissan var bra skrämande och tog max 10 minuter. Luggen blev klippt rakt upp och jag beslutade att avbryta den lilla philippinen som säkerligen bara ville väl. Nu mera är det bestämt, inga mer klippningar utanför europa och hellst bara i Sverige. Kan inte kära joschi eller cattis stå till tjänst får jag i nödfall ta en annan europe under en layover.. när jag väl är tillbaks där vill säga.. haha =)

Jeepen är en räddare i nöden när vägarna är avstängda, det är nog bara i det här landet man kan komma undan med att bryta alla trafikregler. Vi Körde på trotoaren och offroad i diket, mitt framför polisstationen, utan minsta oro. Vissa saker är bra underbart med det här landet - som verkligen prioriterar galet ibland.

Vädret är mer än perfekt i Abu dhabi och världen ler stort.

Det har inte hänt så mycket nytt på sista tiden, jag är mest bara dunder dunder trött och vill sova hela tiden. Jag har äntligen införskaffat en damsugare till akvariet så de är lättare att rengöra, en sugfisk och en timer. Måttligt stolt. Möblerat om lite grann har jag gjort oxå. =) känns nästan som ett nytt hem. Det enda som saknas nu skulle nog vara en panorma bild från Luleå.

Jag skulle åka ut till huvudkontoret en vacker dag för att lämna igen biljetterna till Ungern, (då jag sakta men säkert insett och tagit till mig att denna resa inte kommer bli av). Jag roffsade åt mig biljetterna och gick med bestämda steg mot bilen för att en gång för alla sätta punkt för den här historien. Väl framme på kontoret inser jag att jag inte fått med mig rätt biljetter, biljetten jag höll i min hand var kvittorna på den jag använda när jag åkte hem till sverige nu i januari... dubbel suck. i morgon blir det ett nytt försök.

Det har som vanligt hänt en hel del lustiga saker i det här, otroligt nog fungerande, landet. Biljetterna till min kära mor är äntligen lösta och för hoppningsvis påväg upp till Norr med posten. Jag bokade lite besvärligt och efter mycket om och men så tog jag mig till ett annat kontor i staden för att lösa upp knuten. Efter en hemskt dålig nattsömn och en tröttsam flygning for jag till kontoret som ligger mitt i stan, i hopp om att vara den första där.. och det kan man lugnt säga att jag var, för det hade inte öppnat ännu. Det som är annorlunda med det här landet gällande myndigheter och kontor är att alla kontor öppnar lite olika tider och ändras ofta - när de känner för. Det är inte som hemma i Sverige var man kan fundera på vad för myndighet man ska till och i samma stund vet man att nästan 90% öppnar och stänger samma tid. Det här börjar bli vardagsmat så det var bara att stappla mig iväg för en frukost jag inte alls var sugen på och vänta ut tiden. Väl tillbaks, en timme senare, så står jag och hänger på låset. Det lustiga nu är att ingen ens är där vid den öppningstid som står på dörren. Jag väntar tålmodigt 25 långa minuter innan en fet indie kommer vankandes. Han tittar lite fundersamt på mig, sedan på dörren, drar i handtaget - som om han inte såg att det var låst -innan han öppnar dörren med nyckel och stiger in. Inte en ursäkt, inte en förklaring och det värsta av allt är att när han tittar på oss, som väntat, så gör han det med en blick som säger att vi är helt bakom flötet som inte välkommnar han storartat... Nåväl, inget att hettsa upp sig för.. jag tar ett par djupa andeteg, räknar ner och inser att det är väl inte mer än mänskligt att försova sig. ( men å andra sidan så vet jag att det är exakt det som inte hänt, noncalanta lata arbetare utan moral..blev informerad att de ofta är sena dit)

Den feta indien tar i alla fall tag i mitt ärende på en gång, men påstår nu att jag kommti till fel kontor (trots att jag VET att jag inte har det) jag förklarar otroligt tålmodigt att så är inte fallet och han vickar lätt på huvudet, vrider datorn och visar mig sidan. Där står det "office to print ticket".. hmm.. han ska alltså välja nu, inte jag. HUR fick han det till att vara mitt misstag när biljettern redan är på hans dator..?! Han bryter i alla fall arbetet med min biljett, för att hjälpa en indisk kvinna som kommer in..det blev väl för mycket för det lilla huvudet, och kösystem, vad är det?

Jeepens har varit utlånad till en vän här i huset och av någon okänd anledning startade inte denna nu. Vi ringer 24 timmar service och vill att de ska komma och titta på bilen. Efter att ha påmint dom, tjatat och ringt ett flertal gånger än nu äntligen killen påväg. Detta var konversationen när vi skulle möta han;

- how can i finde u? what car du o have?
- i have a yellow yelloy car
- ok, but what kind of car do u have?
- i have a yellow yellow car!
(hur tänker han nu?)
- ok.. i will finde u, see u soon!
- u see me?

Efter lite snurrandes hittade vi den gula gula bilen som visade sig vara en mindre lastbil. Kan alltid behövas, tänkte vi, så det var klokt tänkt av företaget. För en gångs skull är de steget före. Men när ska vi sluta hoppas? Nu skulle de bara rent av ta bilen, utan att ens titta på den och försöka lösa det på plats. Vi bestämde oss för att det var en dålig ide och att det rent av kanske bara är något så simpelt som batteriet. Vi börjae putta, tjorva och fixa själva och startade bilen tillsut med kablar.. den lilla bogeringsgubben, som stått och tittat på- snuddat i bilen, tittade glatt på och bad sedan om 50 dirham.

Vissa saker tröttar ut människan mentalt.
Världen är upp och ner

Bakis bakis baksi, jag vet inte hur i hela friden jag lyckades.
Hittade mig själv liggandes i sängen, med alla kläderna och sminket på. Frissyern var en röra och det vill jag lova att mitt nystädade rum och huvud oxå var. Doris stirrade på mig genom fönstret i alla fall och undrar nog varför i hela friden jag inte släckte lampan igår. Det är dax att införskaffa en timer och det är omgående.

Vi hade det riktgit trevligt i går på rockbottom, drack egentligen inte mycket men min lilla kropp som arbetat så hårt orkade nog inte med den starka vätskan och jag började må tok illa. Jag har helt enkelt tappat det där med att dricka, vette 17 hur man gör längre. Kanske lika bra att lägga ner det helt, blev aningen pinsamt när jag och maggie skulle ut och rocka på dansgolvet framför livebandet..och där står vi krok i krok och faller ihop... vilket öde, bittert.. hemgångsklockan ringde långt innan, varför lyssnade jag inte? Haha..

Fridas föräldrar är här.. har ännu inte hunnit möta hennes mamma, men hennes pappa pratar väldigt mysigt i alla fall. Göteborgska är fint tycker jag. Det är skönt med lite svensk leverans i alla fall, friska fläktar och tidningar. Sen har vi fått mer godis, så Lena..oroa dig inte ;).. men det blir lätt att man missar kalaset om man inte är hemma så mycket.

Nu måste jag se till att styra upp mat, blir väl hemlverans på hamburgare i vanlig ordning. Det måste oxå sluta.. omgående.

Nu har jag Johanna på linjen, hon försvinner lite nu och då men jag ser henne i alla fall.. =) det är en bränd dam jag talar med !

jaha, nu sitter jag häri soffan igen och ångesten över studierna är väl aningen mindre på dagen än natten. Jag hittade, efter flera timmars sökning, någon intressant i skara och mejlade iväg ett litet brev till en studievägledare. Det var om djurskydd mm..  men hur mycket jobb finns det inom det området egentligen? Det får nog bli mänskliga rättigheter istället om vågarna bär åt det hållet,  vore toppen att läsa utomlands, så mycket vet jag.. egentligen borde jag satsa på ekonomi, då jag ärså besatt av att kunna röra mig mycket på fritiden och inkomsten måste var aningen högre, för att göra mig nöjd.. men jag kommer vara grymt uttråkad på jobbet och frågan är vad som är viktigast..att trivas på jobbet, eller tjäna massa pengar oh hata det jag gör? hmm.. fast å andra sidan får jag kanske en bättre fritid..nåväl, måste lägga det där på hyllan. Skaffa ett mål till hur länge jag ska vara här och bara önska att det hela en vacker dag bara kommer till mig.

I går åkte jaguaren,  jag och min kära pilot vän till Ikea i dubai för att investera i svenskt godis o äta gott. Självklart hittade jag annat som jag lätt kunde lägga pengarna på och investerade glatt i ett varmt duntäcke som ska värma mig om natten i det kalla ac rummet, med tillhörande påslakansätt. Väldigt fint blev det hela , måste jag säga. =)

De invandrande nationaltiteter som tagit sig till dubai för att jobba är lite märkliga, Ja egentligen är dem det generellt här nere. För att nåmna något som förmodligen händer dagligen så kan jag berätta en liten historia.. Jeepen som råkade gå sönder i en olycka skulle äntligen hämtas från verkstaden.. personen i fråga som nu hade tagit hand om fallet hade nu bytt hela dörren, drag kroken, ko fångaren och dessutom lackat om HELA bilen. Det egentliga problemet var bara en lampa som skulle bytas ut. Det är kanske bara att tacka och ta emot och glädjas att jag inte är den som äger försäkringsbolaget. De är kanske inte så dumma ändå.. men i en normal värld informeras väl ägaren om de reparationer som ska göras, ringer när bilen är klar mm? nej.. inte här =) haha.. sist sålde de 4hjulings kärran för att ägaren till denna var en dag sen att hämta ut den.. och då var allt redan betalt och klart..
" you didnt come to get it yesterday , I sold it this morning..its ok..i get new one in a few days" - ingen komentar!

För övrigt händer det inte mycket, är inne på min 6 arbetsdag i rad och är måttligt sliten med alla dessa upp och ner flygningar. De hela sliter på kroppen betydlgit mer än långresorna gör... ska ta en titt i min intressanta bok om livet i saudi och vila lite nu innan jag kliver i uniformen och ombord på planet. =)

Är det inte märkligt hur jag aldrig kan vara nöjd? Eller är det så att jag helt enkelt inte kan finna ro i min själ? Hur jag än vrider och vänder på kakan så är jag egentligen aldrig "nöjd".. Ständigt rastlös i själen, alltid med nya planer på väg någon stans.

Jag behöver inte tänka speciellt länge för att komma fram till att jag idag har jag ett liv och ett jobb som jag älskar. Mina arbetstider är oregelbundna, vilket alltid har passat mig perfekt. Jag jobbar oerhört lite för den summa pengar jag tjänar. Dessutom får jag betalt för att göra sådant som många betalar oerhörda summor för att njuta av ett fåtal dagar om året - att resa. När jag väl är ledig, om så bara ett par dagar, kan jag ta första bästa plan vart jag vill i världen och hitta på något intressant. Nackdelen är dock så klart att de ofta blir ensamt om ingen är ledig med mig.. vilket har hindrat mig från att ta vara på möjligheten ordentligt, men ändå. Möjligheten finns där. jag bor i ett land var solen skiner nästan varje dag, jag är omringad av fantastiskt vackra vänner med spännande personlighetsdrag som får mig att skratta varje dag. Ändå sitter jag här nu och tittar på bilder från Sannas och Malins resedagböcker och bara drömmer mig bort till Thailands och Laos sköna gung och landskap. Jag får panik för att jag så gärna vill åka dit, njuta av en lång ledighet och bara bekymra mig för vilken mat jag ska välja att äta för dagen. Jag vill softa runt i ringar på floden och dricka öl hela dagarna och bara umgås med livsnjutare. Samtidigt som jag avundas alla mina otroligt duktiga studerande vänner som vet vad de vill här i livet, tar för sig och springer rätt in i mål och njuter minst lika mycket. och som pricken över i:et, för att göra det mer krångligt avundas jag min kära syster och familj som varje dag tar hand om barnen, jobbar på och lever det fina Svensson liv som så många andra gör.

Jag vet att det aldrig är försent att läsa och själv har jag alltid haft den filosofin att resa som ung, då vissa erfarenheter i livet helt egentligen är omöjliga att läsa sig till. Jag har alltid haft planen att studera och skaffa en bra karriär och så småningom en familj- men det har jag fått skjuta på till "lite senare". Jobba kommer jag göra så många år i alla fall så varför inte prova på att uppleva världen och livet lite annorlunda innan jag beslutar mig för att plugga..? Mitt problem är att tiden inte riktigt räcker till..och jag får panik och ångest över att jag inte ens vet VAD jag vill läsa. Kommer jag någonsin kunna ha ett normalt måndag till fredag jobb där varje dag är mer eller mindre lik den andra? Där jag kliver upp vid 6, går ut med hunden, lämnar den på dagis. jobbar. äter, sover..Kommer jag bli nöjd så? Alla människor jag mött här nere säger samma sak, det här jobbet, och framförallt livsstilen vi får, är som en drog - man blir sjukligt beroende och få lämnar branschen, och jag kan inte annat än hålla med var enda en. De flesta kommer hit för att göra sina 6 månader, de ska bara resa lite. Människan fungerar tyvärr så i de flesta kända fall att; mycket vill ha mer. Kanske är det därför SAS flygvärdinnor och flygvärdar är så gamla?

Här ser vi bara möjligheterna att resa mer, nya destinationer. Vi rent av förbi ser hur otroligt oorganiserat företaget är, gör slav göra och ser mellan fingrarna på orättvisorna som finns. Vi lever i ett land som krockar helt och hållet med den kultur vi kommer från och blir kränkta på många sätt. Vi ojjar och skrattar oss till tårar, varje dag, över hur de "lokala" folkets beter sig- men vi kan omöjligt lämna detta underliga, underbara land och liv.

Sättet att tänka - att inget är omöjligt, att allt går och saker alltid kan lösas är - en otroligt skön kontrast till Sverige, som tyvärr många gånger kan vara hemskt pessimistiskt. Jag har öppnat ögonen för mycket, med brottas fortfarande med att försöka leva i nuet. Jag har otroligt svårt för det och önskar jag fann en lösning till min oändliga rastlöshet och oro, känslan att alltid vilja ha mer. Jag har mycket kvar att lära... Jag har lärt mig, än så länge, att så gott som allt har med inställning att göra.. och min har helt klart förändrats sen jag flyttade ner hit och processen pågår..På många sätt. Det är svårt att beskriva hur glad jag är att jag tog en här chansen, det är verkligen en upplevelse som utvecklat min personlighet och öppnat upp mitt tankesätt enormt mycket. Men det finns inte heller något jag ångrar så mycket.. Livsstilen är som sagt en drog jag sent kommer glömma och jag kommer att ha oerhört svårt att göra mig av med den... Jag är nästintill mer splittrad nu än vad jag var förr..

Luleå är helt underbart, finns nog inte ord för att förklara känslan av att vara hemma bland familjen.

Jag har fått öroninflamation, inte helt otippat kanske, men efter att ha flygit ner hit med tokvärkande öron var alternativet inte annat än att besöka farbror vitrock. Inflamation i höger öra och bihåle inflamation..

Nu blev det att stanna en dag till då jag får flygförbud att ens åka hem av dr Sodi,. På gott och ont. jag njuter faktiskt otroligt av en extra dag här i snölandet, men jag hade faktiskt ett möte hemma i abu som jag sett tungt fram emot,,

Nåväl nu får vi ta tagarna som dom är. Jag tackar min kära vän Elle för gästfriheten som inbjuds och ditt tappra humör att ständigt göra saker, trots mycket skola, sömn - och inte minst penga brist.. I dag har jag varit med min mamma, eller , sjuka somj vi båda är så kanske jag ska rätta till det där. vi har legat i soffan, kallsvettats ochy sett på film... =) mammor e bra tycker jag, och jag råkar ha den bästa av dom alla.
 
Det är dax att möta upp syster och införskaffa 3 kilo godis till Lena, det var juh bara "lite" godis du skulle ha gumman..haha det är tydligt att ord har olika betydelsert för oss alla.

Var rädd om dig, njut!

Nu är jag framme i älskad Luleå. Min kära vän Elisabeth väntade troget på mig när jag stapplade ut ur  planet. Det har varit en lång resa, inte bara i timmar sett, (som egentligen inte är något problem längre) men den mentala stressen att resa på standby ger mig magont.. speciellt då etihad alltid ska envisas med att säga att planen är fulla när det inte är så.. blir matt på den mentaliteten.

Det var kul att resa med etihads normala plan, hade faktiskt glömt bort hur stora de är. Jag som ofta går vilse skulle nästn behöva en karta och kompass för att hitta rätt numera hahah..som tur var fick jag åka små plan från munchen och det kändes som hemma.. bra eller dåligt, ja det har jag inte bestämt mig för än.

Näväl... mycket har jag hunnit tänka på, de offentliga toaletterna i sverige e bra mycket skitigare än i abu dhabi, mycket har nog att göra med att vi har små asiater som springer runt och städar hela dagarna..de står juh där för jämnan i jämförelse med de i sverige som kommer kanske en gång i veckan.. vore de inte för att jag visste hur det låg till i verkligheten, med billig arbetskraft mm, så skulle jag bli chockad över att de asiatiska länderna e så skitiga - med tanke på hur förvånadsvärt duktiga dom e på att städa.

Max har världens bästa burgare, nu har de äntligen öppnat på arlanda.

Det värmer hela kroppen att se ansiktsminern på min lilla syster och mamma när jag ramlar in genom dörren i deras nya fina lägenhet för att säga hej. =) Benjamins glada skratt och ivriga inbjudan till att leka och för att inte tala om den fina presenten jag fick i form av ett hemmagjort armband. Min stora syster som lyser starkare än den ljusaste stjärnan och glädjen att hon alltid finns där är svår att beskriva.. =) lill tössen som vuxit säkert 20 kilo och 50 cm sedan sist sitter som vanligt och jollrar i stolen och stirrar med sina blå ögon medans hennes pappa, som vanligt, är fastklistrad vid datorn och mummlar fram ngn komentar om hemlängtan. Det är alltid en lika skön känsla att komma hem.. =) allt är som det ska och det känns knapt  som om jag varit borta.

Elisabet har mer rörit hos sig än jag hos mig-. jag vet, svårt att tro - Vi bytte sängkläder i alla fall.. men hur i hela friden kan hon ta hem killar hit.. undrar juh jag ;) haha.. men här syns det att det är någon som lever i alla fall, och det är juh bra underbart med liv.

Nu ska vi på invit för att glas vitt..
Det är snö ute!
Livet är bra underbart!

Så står jag här nu med 4 dagar ledigt, planen till bangkok e fulla så de blir ingen spa tripp dit och ngt eget äventyr utan sällskap lockar inte just nu..

så varför inte åka hem i en och en halv dag för en middag eller två? =)

Om jag nu bara kommer med planet, etihad är juh som de blev och jag måste erkänna att jag alltid är lika nervös när det kommer till dessa id90 biljetter och standby.. puh..

Ses nog snart, hoppas jag!

Det har egentligen inte hänt mycket så här i början på det färskta året. Jag har haft enhel del slappa flygningar faktiskt, men även dessa lyckas göra mig trött.

Det hände något otroigt roligt på planet, vilket det i och för sig gör varje dag, men det här tog nog priset av tröghet jag varit med om på länge. Vi har som sagat två versioner av säkerhetsvidon som vi visar ombord på planet innan avgång. Engelska är enligt lagen ett måste, sen har vi själv lagt till en arabisk - då vi som ni redan vet- är ett arbaiskt flybolag och reser med mestadels arabiska passagerare och till destinationer där abiska är deras första språk.. Så helt enkelt samanfattat; arabiska är runt om oss hela tiden, ingen hemlighet eller nyhet för någon.

Vi sitter på våra stolar då den arabiska delen av videon början. (först med en bön som läses upp med en skrämmande röst, bara för er läsares information) ,,En filippin jag jobbade med tittar på mig när säkerhetsvideon startat och frågar,
"Louise,  what language is this?"
Jag får fundera en lite stund och övertygar mig själv om att frågan egentligen måste ha varit "hur många pråk vi har på sakerhevidoerna nu när vi flyger air malta plan". För hon har juh trots allt varit här lika länga som jag och borde väl veta att det är arabiska..?
Jag svarar artigt att jag inte riktigt vet.. och frågar efter någon sekund, bara för att inte verka dum.."Du menar väl inte vad de pratar för språk just nu?" då de egentligen vad hennes fråga,, (Detta är en av de gånger då jag antingen har läst av henne rätt och hittar på en ny fråga, som egenligen var den hon tänkt ställa.. eller då hon helt enkelt menade vad hon sa.. förvirrat?? ja det tycker jag med)
"yes" svara fillipinen och skiner upp..
Det är nu jag blir mörkrädd, tittar på henne och säger.."arabic, sweety?!" I hopp om att de var ett skämt.. men icket.

Det är en konst att flyga med 90 olika nationlaiteter, 90 olika accenter och minst lika många språk och satt att utryck sig på. Varje flygning, VARJE flygning kommer jag hem och skrattar.. alltid är det något som händer under dagen på ett eller annat sätt- som får mig att brista ut i skratt. Många gånger är jag hemskt rädd, blir orolig för min egen säkerhet då jag ser alldeles för många brister i kunskap och engagemang gällande säkerheten ombord.. Jag vill inte ens tänka på hur det hela skulle fungera i en nödsituation.. Jag har kommit fram till att mitt sätt att hantera den stressen är just skratt och skämt, och kanske är det så de flesta här nere gör..för i vår lilla familj skrattat vi mycket åt de saker som i andras ögon kan ses rasistiska, opassande att le åt och rent av korkat att skratta till.. i själva verket är vi är mer öppensinnande och felxibla än någonsin.. det är svårt att sätta sig in i situationeran och försstå när man inte lever i det här.

"Etihad airways i svår flygolycka, enbart personalen överlevde. Källor tyder på exstrem nonchalans bland passagerarna och språkbarriären mellan personal och passagerare gjorde att passagerarna blev kvar i planet. Trots att cabin crew ropat . "open seatbelt, remove shoes, leave everything behinde, come this way" "

Jag kan helt ärligt se våra passagerarare stå i mitten med allt bagage, titta på cabin crew och fundera "hmm. vem ska jag lyssa på, till vem ska jag gå, hmm,, vem är vackrast..hmmm"

Nu är sånt här inget man ska skämta om, men heller inte blunda för.

Det har varit en bra dag i dag, jag trivs verkligen här i Abu Dhabi..=)

sista dagen, eller första dagen.

I går konstaterade jag väldigt mycket.

Jag har världens sämsta lokalisnne, vilket många säkert redan räknat ut. Jag är nog en av de få som lyckadas köra fel trots att vägen bara går rakt fram. Jag skyller på stressen.

Jag har världens bästa kompis här nere, som dessutom är hemskt vacker. Lena klev ut ur garderoben i går och gjorde mig otroligt förvirrad, först med en kille för att sedan använda mig. Jag undrar vilken av delarna som egentligen är täckmanteln för hennes riktiga läggning.

Jag tyker det är en bra ide att ta nyckel från vakten (när vi låst in våran) åka upp, låsa upp dörren och skicka ner nyckeln med hissen. det tyckte inte vakten.. lat fick jag höra att jag var.

choklad tomten under granen håller på falla offer för lenas frosseri

När man vaknar upp, efter fem timmar sömn, och tror att det har passerat ett och ett halvt dygn så är man otroligt full eller hemskt utilad eller bara förvirrad..? en söt och trött Lena var det i alla fall.

Sköldpaddor och fiskar är inte döda bara för att de är stilla, (borde jag i och för sig veta om) det kan bero på sömn alt alkohl förgifting av Lenas andedräkt. De rör sig nu, Doris höll på att ge mig en hjärtattack.

för att ge farfar mer tydlig information och undvika mer missförstånd så ska jag återigen påminna alla om att det är stor skillnad på saltgurka (som är väldigt vanligt i arabländerna) och smörgåsgurka (som är mer vanligt i sverige) Bittert när vi äntligen har leverpastej hemma.. hmpf.

2008 kommer bli ett intressant år,