underbart med liv

Nu är jag framme i älskad Luleå. Min kära vän Elisabeth väntade troget på mig när jag stapplade ut ur  planet. Det har varit en lång resa, inte bara i timmar sett, (som egentligen inte är något problem längre) men den mentala stressen att resa på standby ger mig magont.. speciellt då etihad alltid ska envisas med att säga att planen är fulla när det inte är så.. blir matt på den mentaliteten.

Det var kul att resa med etihads normala plan, hade faktiskt glömt bort hur stora de är. Jag som ofta går vilse skulle nästn behöva en karta och kompass för att hitta rätt numera hahah..som tur var fick jag åka små plan från munchen och det kändes som hemma.. bra eller dåligt, ja det har jag inte bestämt mig för än.

Näväl... mycket har jag hunnit tänka på, de offentliga toaletterna i sverige e bra mycket skitigare än i abu dhabi, mycket har nog att göra med att vi har små asiater som springer runt och städar hela dagarna..de står juh där för jämnan i jämförelse med de i sverige som kommer kanske en gång i veckan.. vore de inte för att jag visste hur det låg till i verkligheten, med billig arbetskraft mm, så skulle jag bli chockad över att de asiatiska länderna e så skitiga - med tanke på hur förvånadsvärt duktiga dom e på att städa.

Max har världens bästa burgare, nu har de äntligen öppnat på arlanda.

Det värmer hela kroppen att se ansiktsminern på min lilla syster och mamma när jag ramlar in genom dörren i deras nya fina lägenhet för att säga hej. =) Benjamins glada skratt och ivriga inbjudan till att leka och för att inte tala om den fina presenten jag fick i form av ett hemmagjort armband. Min stora syster som lyser starkare än den ljusaste stjärnan och glädjen att hon alltid finns där är svår att beskriva.. =) lill tössen som vuxit säkert 20 kilo och 50 cm sedan sist sitter som vanligt och jollrar i stolen och stirrar med sina blå ögon medans hennes pappa, som vanligt, är fastklistrad vid datorn och mummlar fram ngn komentar om hemlängtan. Det är alltid en lika skön känsla att komma hem.. =) allt är som det ska och det känns knapt  som om jag varit borta.

Elisabet har mer rörit hos sig än jag hos mig-. jag vet, svårt att tro - Vi bytte sängkläder i alla fall.. men hur i hela friden kan hon ta hem killar hit.. undrar juh jag ;) haha.. men här syns det att det är någon som lever i alla fall, och det är juh bra underbart med liv.

Nu ska vi på invit för att glas vitt..
Det är snö ute!
Livet är bra underbart!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0