En resa i livet

Jag har flygit värre än en flyttfågel och hunnit vara sjuk och bli frisk igen. I Dhaka glömde jag dessutom mitt HSBC kort i min feber yra, men fick tillbaks det två dagar senare av en ärlig lågavlönad arbetare och en ambitiös crew. God karma kanske finns trots allt tänkte jag och hyllade mina medmänniskor..

I dag när jag vaknade fungerade min AC som den ska. Den kanske inte behövs i vårt kalla vinter väder nu (24 grader) men det är skönt att ha den vid liv igen eftersom jag omöjligt kan sova om det är varmt. Till min absolut stora förvåning så saknades något helt annat som alltid ska ligga på handfatet.. Mitt älskade halsband som jag burit sedan barnsben, ett guld hjärta som min älskade far gav mig och som jag aldrig någonsin tar av mer än de gånger då jag flyger. I ren panik har jag sökt igenom hel mitt rum och rivit ut allt från böcker till kläder och vänt in och ut på allt tänkbart, jag har till och med åkt ut till Lena för att verkligen konstatera att "det är borta".. det är spårlöst försvunnet. Jag ringde indierna som varit här och donat med min AC, men det gav mig inte mycket till svars.. Nu sitter jag här helt tom i kropp och knopp och det känns som om någon har knyckt en kroppsdel av mig och inget längre spelar någon roll.

Trodde aldrig jag skulle vara riktigt ledsen och fälla tårar över att förlora något materialistiskt.. Tänk att en sån liten sak kan betyda så otroligt mycket. Det här var det sista jag behövde..Jag behöver din kram, akut NU!

Julafton är här och min uråldriga tradition att gå till stallet bleknar allt mer.

Nu vaknade jag istället lättad i kroppen av att ha sovit förbi större delen av min standby utan att bli störd.. Jag tog en lång varm dusch och bestämde mig genast för att öppna Pappas lilla paket. Den älskade lilla mannen hade förbarmat sig och införskaffa min saknade Lasse skiva. Nu snurrare den i stereon och jag har harmoni i kroppen, skrattar lite åt minnet från luleå och koncerten. =)

Nu ska plocka upp Maria och bege mig mot Marina mall. Där ska vi möta upp alla andra vackra flickor för att äta lunch i en restaurang högt högt i tornet och det snurrar så man ser hela Abu. Efter det blir det julmiddag med min Mathias och det gänget.

Julen är aldrig densamma som hemma, men vi gör vårt bästa här nere. Jag saknar min familj, snön, stämmningen och allt som hör till. Jag tänker på er allihopa och saknar er massvis. Var rädd om varandra, ha en underbar dag och visa uppskattning till de ni håller kära.

God Jul! =)

Jag har inte skrivit här på länge för jag tänkte faktiskt helt lägga ner. Jag saknar skrivandet ngt helt otroligt mycket och funderar på massutskick av email till mina vänner. Men det kanske vore helt fel att tvinga er till att läsa om min vardag.. haha

I dag sprang jag som vanligt runt i bara underkläder här i hemmet. Musiken var på högsta volym när Enrique Iglesias och jag sjöng en duett som hette duga.. Precis när jag ska till att passera förbi ytterdörren så öppnas den i samma sekund. Jag tvärnitar och stampar som en galen häst på ett och samma ställe. Vi stirrar på varandra med stora ögon samtidigt som både jag och Japanen skirker så högt att nästan fönster rutorna sprack, innan vi totalt brister ut i tok skratt. Jag hade verligen inte väntat mig att någon skulle komma hem och hon hade nog absolut inte förväntat sig en vit liten blond filur i genomskinliga underkläder skulle stå framför henne när hon kom hem. Nu är kläderna på i alla fall och jag lovade mig själv att inte göra om det där, det är lätt att glömma att det inte bara är jag som bor här i lägenheten.

Nu bär det av till Mathias, de ska fixas och tricksas och kanske bakas inför julafton

Hoppas du haft en rolig start på dagen.