En resa i livet

Min besättning på resan till Frankfurt bestod av en osalig blandning av asiater. De är verkligen otroligt..annorlunda.. att jobba med.. och framförallt att vara chef över, då många asiater tar det som en förolämpning att arbeta i ekonomi klass - speciellt om de har blivit tränad för att jobba i första klass. Det är en hårfin balans och jag får väga mina ord väl innan jag talar. De tänker inte riktigt som vi svenskar gör.

Väl på hotellet möttes jag av en vänlig - men ack så trött - man när jag bullrande knölad in mig på vad jag trodde var mitt hotellrum. Vi hade helt enkelt fått samma rum, han dock lite före mig. Jag tackar för att han hade kläder på sig och faktsiskt bara sov...

Jag slöt upp för en härlig asiat middag i sista sekund på asien box och här började dagens nya roliga lärdom. Inte nog med att jag fått förklarat för mig att euron minsann är 5,12061 dirham... och väskorna de bar indikerade "upper middle class"  så fick jag bita mig själv i tungan när fillisen köpte för stark mat och tårarna var nära. -Inte för chillin som brände på tungan utan snarare de 5 euro, eller ska vi säga 25.6064 dirham (mindre än 50 kr) hon just "förlorat". Barmhärtigt försöker resternade asiater trösta med att då samla ihop pengar. Självklart gick inte alla med på detta, så i slutändan fick hon själv kosta på sig sin andra portion mat. Den starka maten, som numera bara blev liggandes, (varav alla små-åt av ..som möss) lockade tillsist till sig en vänlig Thai som valde att "köpa" resterna av rätten i andra hand ... för inte mindre än 2,5 euro.
-Jag tappade hakan.


Jag bör kanske tillägga att mitt sällskap inte har en asiat lön..och definitivt inte lider av någon som hellst ekonomisk kris. En titt på våra banker skulle väldigt snabbt visa att de nog bör betala min mat för att jämna ut våra saldon.. ;)

Jag kan lätt konstatera en sak efter dagens äventyr;
Sheraton spar in hotellrummen och vi borde införa en självklar regel "Ta från de rika Asiaterna - ge till de fattiga Svenskarna" ;)

Mitt jobb är helt underbart, lärorikt och väödigt ofta så otroligt frustrerande. Allt handlar om kontakt med människor, värderingar, livsöden och olika sätt att se på saker i livet. Här om dagen hände följande..

"My sister is living in your country, she say it´s soo nice. The government pay for everything and the education for her 3 kids are for free.. and she don´t even have to work. It's amazing, Why did you move Louise?"

Som stolt svensk blev jag först smickrad av de varma orden var han beskrev det underbara landet Sverige, vår rena natur, trevliga invånare med hög utbildning och vackra var vi allt.... avslutande mening som ni kan läsa ovan gjorde mig så förbannad att jag var tvungen att gömma mig inne på toan och bita mig hårt i läppen för att inte säga något jag bittert skulle ångra. Detta så klart efter att ha konstaterat att hon inte var en flykting utan en person som helt enkelt söker bidrag och möjligheten att leva utav dessa. London var för krångligt, Tyskland för snålt..och Sverige..alldeles lagomt enkelt..

Vänligen förklarade jag att riktigt SÅ enkel är det inte att leva i Sverige och att hans kära syster lever på bekostnaden av hederliga svenskar som jobbar måndag till fredag för att få sin egen, och uppenbarligen hans systers, vardag att gå ihop. När han insåg att Sverige inte har en regering rik av naturens tillgångar där olja eller andra stora naturtillgångar naturligt leder till en stark ekonomi... efter att jag sammanbitet förklarat att den främsta anledningen till vårt fungerande välfärdssystem faktiskt är skattebetalarnas förtjänst - blev han så vit en mörkt färgad person kan bli.

Att hälpa svårt drabbade människor i all ära, men att se över VILKA vi hjälper och börja ta hand om de individer som faktiskt redan bor med oss - och kanske framförallt våra egna landsmän - är något som Sverige borde börja tänka på och apa efter från andra länder så som Norge tillexempel..?

När ska våra politiker våga ta diskutionen och problemet med invandrar politiken så att befolkningen i sverige vågar och KAN ta en realistisk ställning och sverigedemokraterna därmed kan tåga ut ur vår regering?

Jag kan inte sluta vara stolt över Sverige, men inte heller kan jag sluta vara irriterad, ledsen och besviken på den felaktigt inbjudande bild vi sänder ut till omvärlden.

Landet "lätt och lagomt" borde bli lite mer "Bregott extrasaltat".

Kvalitet framför kvantitet.

Manchester bjuder på sol i dag och jag snurrade gladeligen in till stan.
Målet var att hitta fint till Levi och det var inte direkt svårt vill jag lova.
Det kryllar av fina höstkläder, men många var tyvärr av lite större storlekar.. Men mitt tränade öga hittade lite gobitar ändå..så klart.. ;)

Mjukis Byxor och chinos i höstens fina färger.



Fina stickade tröjor att mysa i när vinden blåser kallt..


Jag har aldrig riktigt tyckt om kläder med tryck, men hur charmig var inte denna?


Nu hoppas jag Levi, och framförallt de som klär honom, uppskattar mina val lika mycket som jag. ;)

Tack England för denna resa.
Jag avslutar med organiska Jordgubbar och Subways skinkmacka, MUMS! =)