ibland..

ibland känner jag mig bara så ortroligt ensam, fast jag kanske inte är..

En flygande dag

Strax innan jul fick jag mig en choklad tomte i present. Han har alltid legat lite illa till, speciellt vissa dagar i månaden då Lena kommer hem. i dag hade han tur som gömt sig bra.. Lena har gått igenom hela mitt rum samt husets alla små vrår utan att hitta den lilla filuren. Som tur var sprang hon på en stor kartong med exklusiv choklad som blev tomtens räddning.

För övrigt flyger jag och far som vanligt. vi gjorde en flygning tillammans, jag och Lena, till jordens kanske hemskaste plats. Planet var fullt av människor som kräver mer än ni någonsin kan föreställa er.

Det börjar juh bra med att Lena som smörat in sig hos Cabin Managern fick vara framme och dessutom andre chef, trots att JAG enligt reglerna ska ha den platsen..hmp.. Inte nog med det; CM kunde absolut inte uttala mitt namn och jag fick heta "lauzy" hela flygningen. Jag undrar om hon verkligen förstår vad det ordet innebär. De två araberna som jag skulle arbeta med där bak struntade helt i säkerheten och våra procedurer, trots att vi hade en kontrollant ombord. Det blev inte bara pinsamt utan väldigt farligt - Det är vi dock vana vid. Lite värre var det för vår europeiska kontrollant som sett fram emot en lite längre flygning med oss men, utan sin vetskap, började sin värsta flygning någonsin.

Sen hade vi alla dessa passagerare som verkligen tror att de är kung på engelska för att de har ett brittiskt pass och dessutom är helt ensamma ombord på planet i första klass (trots full flygning och ekonomiklass stol) . Dessa kan få vem som helst att vilja kasta sig ut från vingen. Den lilla thai som fanns med oss, och hade sin första flygning, såg skräckslagen ut och undrade nog vad i hela friden hon gett sig in på. Passagerarna skrek och gormade, tömde hela baren på så väl öl som wiskey och tyckte vi skulle förstå en engelska som verkligen inte existerar. Jag kan lova er att jag kan förstå engelska som kommer med de absolut knepigaste dialekterna, men när dessa personer får ordet "wiskey" till "bed" så är det helt utanför min förmåga att ens våga gissa.

Den stackars mannen som var från Air Malta och  bara skulle granskade Etihads säkerheten ombord konstaterade snabbt att det här var det värsta han upplevt på 34 år i branschen - med bombhot och kapningar i bagaget. Stackaren beslutade sig för att rycka in och jobbade på hårt var chockad över hur folk kan bete sig, hur lite de uppskattar vår service och inte minst oss som individer. Han var otroligt chockad hur företaget vi jobbar för kan tillåta oss ha det så här. Han undrade förvånat om vi alltid hade det så som denna flygning och vi nickade, fortfarande med ett leende på läpparna, och han kunde inte annat än önska oss lycka till i fortsättningen.

Det var skönt att höra att ens tankar blev bekräftade från någon i samma värld, fast ändå så långt ifrån.

Välkommen till mitt jobb som flygvärdinna på ett av världens exklusivaste flygbolag! =)

Krokiga rör

Det finns en enkel anledning till varför jag alltid haft mer killkompisar är tjejkompisar. Raka rör.. =)
Igår satt jag och pratade med en tjej som faktiskt jobbar inom militären. Jag kände att de nästan klickade lite där ett tag mellan oss och var glad att vi tagit oss tid att surra lite. Vi hade liknande åsikter om det 
mesta och pratade just om hur skönt det var med killar - för att slippa flicktjorvet. Men ack så fel jag hade. Jag vaknade verkligen till i går ur min dvala om att europeer och vi svenskar är så duktiga och perfekta haha. Ibland är de inte bara alla locals och indier som förundrar en, utan även helt vanliga svenskar som beteer sig väldigt lustigt med krokiga rör.

Vi hade en trevlig natt ute för att fira lilla Mickie som lämnar oss.. vi hittade ngen gemensam sång att sjunga så de fick helt enkelt bli ja må hon leva.. hmm...
Frida vaknade i dag och konstaterade klart och tydligt att hon förstår varför hon så sällan festar numera.
Araberna köper regestrerings skyltar för 93 mijoner 4000 svenska kronor. Bara för att ha siffran 1 på plåten. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta..=)

solen och avsked

Nu sitter jag här innomhus och kuckelurar på vardagen igen. Ute skiner solen och jag har inte alls dåligt samvete.. egentligen borde jag kanske ta vara på den vackra dagen innan de blir på tok för varmt för att vara ute, fast... det e inte så konstigt det känns som om jag kan unna ännu en dag innomhus då solen alltid skiner här nere. Jag kommer nog aldrig sluta förundras hur underbar livsstilen är här i Abu Dhabi. Jag surrade en snabbis med min älskade "spännbögs farfar" och återigen kunde vi konstatera att landet här inger livskvalite utan dess like. Jag är bara så ledsen över att de på ngt sätt är så otroligt jobbigt att leva här bland alla dessa undeliga människor och den annorlunda kulturen, för att inte tala om företaget jag jobbar för.. fast det kommer säkert vara det jag saknar den dag jag tackar för mig. I dag kom jag nämligen på mig själv när jag låg i soffan och lyssnade på de arabiska bönerna.. dessa snurrar ständigt på tvn så väl som utomhus i mickarna.. jag reagerar knappt längre utan kan de snart utantill, allihopa.. Det kändes aning oroväckande och jag skyndade mig snabbt att byta kanal.. haha

Jag var till läkaren i dag och frös bort ngt under foten.. det gjorde ont,, =(

Jag har svårt att se mig bo i Sverige igen. Just nu funderar jag på ett nytt projekt, studier i Australien? Det lockar..=) Det uppenbart att jag börjar bli rastlös och behöver något nytt för att mätta min raslösa själ. Etihad ger mig inte så mycket längre, inget är särskillt nytt.. kanske har de med 320 att göra eller börja jag rent av bli mättad?

Dax att vila , ikväll vinkar vi tyvärr av Mikalea som bestämt sig för att lämna oss.. =( Det börjar bli för många nu.

En talande Böter

I dag när jag åkte hem från flygplatsen surrade jag med farfar i telefon för att få min en lägesuppdatering ang deras fisketur. Brevid mig kör en polisbil upp och dessa små gubbar ler brett, jag ler lite enkelt tillbaks och fortsätter mitt samtal.. Jag hinner bara ett par meter efter trafikluset så börjar de blinka med lamporna.Jag blev hemskt nervös och la snabbt på luren för att se mig om vad jag kan tänkas ha gjort fel.. jag körde vl inte mot rött och bilbältet och lyset är på..hmm..

"licens" säger polisen, jag skuttar ut för att plocka fram regbeviset och mitt arabiska körkort.
"problem?" säger jag..
"Mobile" säger farbror röd.
Nu får jag verkligen tänka till. Här kör människor konstant med mobilen i handen, surrandes..ofta har de mer en bara en mobil i handen och så vitt jag vet finns de ingen lag som säger att man inte får köra bil och prata i mobiltelefonen.. Gjorde jag verkigen något fel?

"I give u ticket" - säger han bara och försvinner iväg med alla mina papper. Jag suckar och bestämmer mig för att inte ens öppna min mun utan sätter mig snällt i bilen och lyssnar på musik. Farbror kommer tillbaks med pappret där allt nu är skrivet på arabiska.
"how much?" frågar jag nu..
"1 dirham" får jag till svar.. (motsvarande mindre än 2 kr)

Stoppade de mig BARA för att jag pratade i telefonen? De skulle inte få göra annat än att stoppa bilar i så fall, och finns de inte lite allvarigare saker att ta tag i med tanke på hur trafiken ser ut här nere? Haha..

Det är inte svårt att räkna ut varför just jag blev stoppad denna morgon.. I denna värld gör araberna som de vill och jag kan inte annat än att skratta. =)

längtan

Vädret är alldeles för perfekt för att de ska vara sant.

I dag har jag spenderat min dag på stranden.. skulle åka till clubben och utnyttja mitt annars väldgt stillsamma medlemskort. Min tanke var att inrikta mig på solningen då den minst sagt lyst med sin frånvaro den sista tiden.. men poolen var av ngn underlig anledning avstängd. Återigen typiskt dettta land att inte informera medlemmarna.. och varför renovera nu när vädret är som bäst och havet som kallast? haha.. Jag följde istället med piloten och hans barn till en annan club, mer lämpd för barn, istället för att träna.. Barn har aldrig riktgit varit min grej men i dag kände jag att jag faktiskt saknade en liten familj,
- Kanske börjar jag bli less på dessa flackiga liv?

Jag längtar tills min familj ska komma hit.. Det är snart! Jag längtar efter mycket just nu, vädret påminner om svensk sommar och minnerna kommer forsandes över mig. Jag har alltid varit en grubblare och sjukt nog njuter jag alltid av tiden som bäst när den passerat..

Ska strax upp i luften och beirut igen, gör inte mycket annat än att flyga äta och sova för tillfället. Snart får jag nog ett libanesiskt pass,,

Passade på att kika in bilderna på min johanna som nu äntligen har fått modellat på riktigt =) jag är så stolt så jag nästan spricker, kanon bilder gumman!!! Du har det helt klart  i blodet. =)

Italien och nya vänner

Hej och hå nu har det hänt mycket. Jag hade ett par dagar ledigt och passade på att besöka vackra Italien. Vi bodde på alla dessa små mysiga motells gjorda i sten med fantastiska gårdar, då vi ringlade oss ner i södra i Italen genom mängder av vackra byar. Jag passade på att besöka det lutande tonet i Pisa. Jag besökte toscanas happnandsväckande landskap via hästryggen.. helt klart det bästa sättet. Vi passerade genom öppna slätter, vingårdarna avlöste varandra medan fåglarna kvittrade i kapp. Jag njöt som fisken i vattnet att återigen känna vårsolen värma min kropp, höra hovarna mot marken och känna frisk luft i lungorna. Jag har ätit så mycket god pizza med skinka att jag vill kräkas och avnjtit fantastiska italienska viner. Att åka till europa och samtidigt träffa på normala människor är verkligen som balsam för själen. Det är helt omöjligt att undgå känslan av hemlängtan till den svenska vackra sommaren och våren här nere.

Europa är verkligen ett civilicerat, välorganiserat samhälle. juh mer jag är borta och juh mer jag inser så kommer jag bara fram till en och samma sak. Sverige måste vara ett av de bästa länderna som finns att leva och uppfostra barn i, det sorgliga är ekonomin. Hur folk lever, går till jobbet mån- fre , festar till på helgerna och inte orkar mycket mer än så..hur man ständigt jobbar för att kunna leva.. att man inte har orken eller tiden att njuta. Det är den stora skillnaden med att bo här nere. Kulturen är så annorlunda, livsfilosofin och möjligheterna att bara göra en sån enkel sak som att ta en sen fika en måndag kväll.

Hur som hellst väcktes många små idéer i italien, jag skulle mycket väl kunna tänka mig att öppna ett litet motell med sex hästar och göra det till en mysig turist attraktion i toscana.. =) Detta ställe är trots allt rankat som en av världens måsten att se och ett av världens vackraste ställen. =) Vi får se..

Nu har jag städat större delen av lägenheten, vår mohammed börjar bli lat och huset likar en svinstia. Jag har lämnat igen den andra sköldisen som Doris mobbade och investerat i nya fiskar.( då Doris makabert dödat de två jag hade). Nu har jag fem färglada vänner som simmar runt - alla utan långa fenor. Min lilla bitska dam får en sista chans.

Dax för vila och därefter en flygning till beirut.

RSS 2.0