En resa i livet

I dag har det varit en rolig dag, men trött har ja varit. Etihad har verkligen kastat in mig i flyg tokiga dagar och jag är helt färdig. I går flög jag en kortis, damman eller ngt sådant..saudi arabien i alla fall. Ibland önskar jag att jag hade en dold liten kamera med mig så ni fick se hur det ser ut ombord på våra plan =)..nåja..

11 timmar och 5 minuter senare var det tid att vara inne på flygplatsen igen. Jag kanske ska tillägga att det är tiden från att vi parkerat till min nästa startpunkt..vilket innebär oerhört lite sömn. Men det gick det med och nu är jag här. Flygningen hit var som en dröm, 40 passagerare och inget att göra. I vanliga fall tycker jag att det är tråkigt, men nu var det behövligt. Mina crew var tok härliga.. Det är otroligt vilka sköna människor jag mött i det här jobbet.. Här får ni lite go bitar från dagens flygning som förmodligen inte ens är i närheten av att vara lika roliga skriftligt som live med dialekter och utseende.

vi ska precis gå ut och säkra kabinen då vi tar på oss jackorna så faller en av mina kollegers knapp av..

"i know why etihad dont give me a real gold button on my jacket.."

" ok?" (för alla har vi samma knappar)

"because im from africa and all african will take it and go home.. we dont understand.. we are only africans, we do so..take and go.." (sen ler hon, knäpper jackan och älgar ut i kabinen)

..

Vi flyger över alperna när capten säger till oss att kika ut på vänster sida för att e mount everest. Jag behöver väl knappast säga att det är en magisk syn och oerhört vackert med de snötäckta topparna. En asiatisk crew utrycker till sin stora förvånan där hon hänger över mig med kameran i högsta hugg..

"oo Louise, its white.. white means snow and cold, its like sweden, right?"

"Snow yes.. but not mountains like that"

"But no one told me this.. I dont have clothes for snow with me..I will die if i go out.. we get buss to hotell, right?

I will stay in my room with Noodles" (vilket hon förmodligen gjort hur som hellst ändå ) haha..

NU ska jag se höök och vila, är hemskt trött!

Var rädd om er!

Ja i alla fall om man kollar på turisterna som kom när vi gick.. =)

jag bytte bort min flygning till bahrain med en annan crew så jag äntligen skulle få ta mig till amman, och döda havet. Det innebar dock att jag fick göra massa flygningar innan och efter, men jag tycker det är värt det. Charmen med vårt jobb är trots allt att jag faktsikt får uppfylla mina drömmar, och få betalat för det. =).

Det är alltid en liten oro känsla hur crew ska vara när man själv är sugen på att göra något under en layover. Väldigt många av våra crew gör inte mycket på deras layover utan tar med nudlar, ägg och låser in sig på rummet för att spara pengar. Sorgligt tycker jag då de verkligen har chansen att se hela världen på ett unikt och väldigt roligt sätt. Glädjen i vårt yrke är för min del verkligen inte jobbet i sig, utan allt runt omkring. Nåväl.. väl inne på OCC där vi möts steg min oro i skyarna. Två thai, två araber..och jag. Jag visste redan då att jag kommer bli ensam om min utflykt till döda havet OM inte nu piloterna vill göra något. Jag hade tur och fick med mig kapten. =)

Amman är verkligen fint jämfört med många av de andra arabländer jag sett. Vädret är absolut perfekt och folket trevliga och hjälpsamma. Utanför vårt hotell fanns en mysig italiensk restaurang dit vi gick för en bit mat och ett glas vitt. Det gav mig en känsla av charter.. vilket den här standen lite är. Saknade mina vänner och familj något helt otroligt och bara önskade att jag kunde få dela den här upplevelsen med någon jag älskar. Nåväl,, det var trevligt i alla fall.. Jag somnade sent den men gott den natten och tvingades vaknade alldels för tidigt. Med tanke på att jag inte haft mycket sömn de senaste nätterna så ville jag egentligen bara stänga av klockan och fick kämpa mig upp för att gå ner och äta av hotellets frukost buffe och sedan hoppa in i den förbokade taxin. Taxin som tog ca 45 minuter kostade oss ca 50 av landets valuta. Taxi gubben där väntade då på oss i upp till 4 timmar innan vi åkte tillbaks. Vi var klara tidigare än så men priset och färden var helt överenskommligt. Vägen till döda havet påminner på något sätt om grekland. De är får och deras vallare efter vägkanten, människor ridandes på åsnor och väldigt bergigt. 

Väl framme vid döda havet fanns det massa roliga skyltar som varnade för extremt salt vatten och att simning djupare än 200 meter var förbjudet..(hur det nu är möjigt vet jag inte) Vi gick in på någon typ av resort (kostade 12 av landets valuta) och sprang förbi alla abaja badräkter och i stort sett rätt ner till döda havet. Jag slogs av tanken hur dåliga de är på att se efter de natur resurser de har. Resorten och stranden hade kunnat vara ett kanon fint ställe med lite angangemang och städning. Men varför bry sig? Hit kommer turister att åka även om de ligger skräp... Jag inte förvånad.

Döda havets strand är inte alls så vit och fin som jag trodde utan mer brun gul. Vattnet är mörkt med vitt salt skum vid kanten och de har formats "salt vågor" på botten. Alla stenarna var lena som babyhud och vattnet var som olja mot kroppen. Leran på botten under stenarna är mjuk och sanden påminner mycket om den vi har hemma i Sverige,fast mer hal. Jag tror att de här är så nära vi kan komma tyngdlöshet utan att vara i rymden, ha tuber under vatten eller i konstiga maskiner. Jag verkligen flöt på vattnet och när jag försökte sitta på botten åkte jag upp. Det gick inte att gå speciellt långt innan jag flöt till ytan och jag kunde snurra runt som en liten simkonstnär =) Det var en grymt rolig känsla och härligt att äntligen få åka till ett ställe som fångade mitt intresse under de tidiga geografilektionerna i skolan. I horisonten kunde jag se Israel, det ligger så nära att det nästan kändes som om jag kunde röra vid det..=)

Vi var i stort sett ensamma på stranden då morgon dimman knappt lagt sig. Precis när vi skulle åka kom turisterna för att bada i det hav som sägs göra oss yngre.. =) Jag är glad att vi var där innan och fick ha havet lite för oss själva.

Som vanligt togs det bilder av det blonda lilla yrvädret, det är helt otroligt att det alltid ska vara samma nationallitet som så oförskämt fotar utan lov. Undrar just hur många bikinibilder jag ofrivilligt är med på? =/ Det är på många sätt sorgligt att se vissa kultuer och vet att anda människor aldrig får uppleva det jag gör, inte för att de saknas pengar eller tid, utan på grund av deras religion. Kanske är de personerna super lyckliga, vem är jag att dömma? Men när jag ser familjer komma till ett ställe som Döda havet, där naturen inte är mycket att hurra över så blir jag ledsen när männen skrattar och leker i vattnet och kvinnorna doppar tårna och skvätter lekfullt lätt på varandra, fullt påklädda. Deras uppgift är att se på och fota när deras män får göra något unikt och annorlunda.Jag tror på att delad glädje är dubbel glädje.. Nåja, jag kan ha fel.. Jag får lov att vara glad över att är född i "rätt land" för att kunna göra mig lycklig.=)

Det är dax att vila, snart flyger vi hemmåt igen,

Enligt döda havets alla regler så är jag nu yngre i kroppen. Personligen känner jag mig mer levande och ännu en centimeter längre i den lyckliga själen.. =)

Sitter här mitt i natten och borde som vanligt sova. Tror jag är född som nattuggla.. nätterna har alltid varit min grej. Jag älskar när det är blivit mörkt utomhus, det är tyst överallt och jag kan sitta i min ensamhet med skön musik och bara filosofera..

Lyssnar igenom lite låtar jag har och pratar med en sjukt härlig människa. Är det inte lustigt hur man i livet kan springa på folk man inte trodde fanns? Ibland vet jag inte vad som får mig att öppna mina små blå, det händer inte ofta. Jag hoppas de håller i sig.

Pratar med Johanna om musik och minnen. Vissa låtar får, precis som dofter, mig att minnas exakta stunder. James Blunt kommer alltid vara skön musik i mina öron, men aldrig kommer jag glömma alla de stunder jag och Johanna hade skivan på repeat och grät i kapp om kärleken och livets alla problem. Det är sjukt hur vi tog oss ur de lilla åskmoln som jag aldrig trodde skulle försvinna. Men det är väl det vänner finns till för.. ? Att alltid finns vid din sida i vått tills det blir tort igen. Jag saknar våra djupa nattsamtal över ett glas vin och impulsiva handlingar. haha..

Det är så mycket som händer under åren som går, så många människor som passerar som jag så gärna skulle vilja ha kvar. Det är ofta jag sätter mig ner och funderar på vad de gör i dag, hur de mår och var de befinner sig. Jag undrar om det är något alla gör eller om jag bara är sjukligt besatt av folk som berört mig?

Jag och Farfar Mattias hade ett intressant samtal om vänskap i dag och livet i abu dhabi.. Jag har mött så många människor här nere som jag verkligen tagit till mig. Jag skulle kunna gå över eld och vatten för att alltid se de lyckliga och fortsätta skratta ikapp tills jag blir gammal. En del har varit som min nya familj, andra har blivit party kompisar. Jag uppskattar varenda en. Jag vet dock att de flesta som lämnar Abu Dhabi tyvärr också "lämnar" mitt liv.. man säger att kontakten ska hållas, men så blir det väldigt sällan. Vi bor i olika städer och många gånger länder, livet traskar på och vardagen kommer tillbaks. De blir människor som berört och förblir saknade.. kontakten som kvarstår finns på facebook med något medelande om hur livets dagar flyter på numera. Det kan vara av ren nyfikenhet eller saknad för stunden som medelandet skriv. Svaret blir ofta väldigt formellt.. Det är sorgligt, men samtidigt förståligt och kanske livets gång. Jag lär mig av varje individ jag möter och uppskattar den stund jag får dela.. om så bara ett enda skratt som förlängt och påverkat mitt liv. =)

Landet jag bor i har sin charm och jag vet att den dagen jag går till huvudkontoret, oavsett hur less jag är på allt. Så kommer jag att fundera på om det var rätt beslut.. eller är det så att tiden bara inte är inne för mig just nu och därav känslan? Det känns som om det är en paus från en verklig värld, men varför kan inte abu vara verkligheten? Det känns som om jag är på en resa.. ständigt flygandes och inte på marken. Och då menar jag kanske inte bokstavligt talat i första hand.

Jag har en orokänsla i magen, jag vet inte varför. Hostan är nästan helt borta i alla fall, vi har bra läkare i sverige!

Klockan är alldeles för mycket och nu måste jag krypa ner under täcket och drömma gott.. I morgon flyger jag till Libanon och hem till abu. Dagen därpå kommer en av mina drömmar att uppfyllas igen. Jag har världens absolut bästa yrke.

=)

Det händer mycket i abu på få dagar och det enda som kanske aldrig förändras destomer snabbt är temeperaturen och solens närvaro.

Mina och Fridas utekväll blev väldigt lyckad med gott vin, härligt besök på sax och en avslutning med dubbelefterfest hos farfar och oss. Jag tog det rätt lugnt med alkoholen och tackade mig själv för det dagen efter då vi inte låg i sängen försen runt 8 tiden på morgonen.. och då efter ett x antal skratt och tårar som fallit ..

Jag hade nästan glömt hur mycket service det är här nere med så enkla saker som att bildörrar som öppnas när taxin stannar, ett vänligt hej på toaletten när man öppnar dörren för att göra sitt. Jag nästan hoppade upp i taket där hon stod i sitt hörn.. Det är saker jag kanske inte riktgit tänkt på och som jag lätt numera tar förgivet. Det är faktsikt sorgligt att se hur den lill filippin som mer eller mindre bor på dass alltid ler och serverar, håller skinande rent och guidar en vilken toa man ska ta.. där står hon, äter var andra skiter och jobbar för ingen lön alls. Det är nästan så att jag skäms.

Ute på nattklubben står alla borden fint iordning gjorda med helrör eller skumpa.. Måttligt inbjudande. =) Folk slinker in och ett och annat bord blir taget,, medans de andra dukas av och vi som bara valt at ta en drink för kvällen får plats att sitta ner. Precis som var du än befinner dig på jorden kommer pengar alltid att komma först och därmed servicen, men även om man valt att bara ta en drink eller två här nere så är servicen är inte dålig för det.... När ölen i glaset minskat och det rymmer mer från flaskan kommer det en fin servitris och fyller upp. De ser oss, de har en känsla som många andra ställen saknar och jag bara njuter av att bli uppassad.

I dag fick vi vårt schema.. Jag blev för första gången på länge oerhört glad. Jag ska nu bli IS tränad, och för er som inte förstår vad det innebär så är det att jag nu ska tränas för att jobba i vår första och andra klass. Dvs att bättre service än så har kan man inte ge ombord ett flygplan. =)  Skumpa, riktigt fin restaurang mat.. Äckligt rika passagerare, prinsessor och kändisar. Flygningarna blir förhoppningsvis bättre än vad de varit tidigare och jag får löneförhöjning. Jag har haft lite mål när jag kom ner hit och snart har jag nått alla.. =) Det ska bli tråkigt att vara på marken en hel månad och kliva upp tidigt varje dag..mån till fre.. Att flyga är som en giftig drog, men jag vet att det ger mig något i retur som förhoppningsvis gör mitt liv här nere ännu bättre.

I morgon är det dax att åka till USAs ambassad för att få mitt visum dit. Det känns som om jag har lite medvind just nu och tro mig när jag säger att det behövdes.

Nu är jag tillbaks i mitt leksaksland där palmerna gungar och sand kornen seglar med vinden. Kylan som jag rymde från i sverige finns nu i mitt ac rum och det är dit jag springer.

Jag vet inte riktigt in eller ut.

Jag kastades rakt in i verligheten med flygning till den nya indien destionationen. Det gick över förväntan och allt jag trodde jag glömt satt kvar, jag som så stort skulle studera när jag kom tillbaks, la det helt på is. Minnet är kanske inte som en guldfisk när det väl gäller.. ;) Etihad har dock kommit med många nya konstiga ideer och nu ska vi dela ut mediaplayers till alla våra passagerare om de inte har en tv framför sig.. hmm.. bra etihad, för det har vi tid med mitt i all den andra servicen vi gör. Och inte uppskattas det då de passagerare vi har kanske inte riktgit alltid förstår.... men men Etihad bestämmer vi svansar efter.

Jag vaknade någon gång efter 6 på eftermiddagen och kände mig inte alls så groggy som jag brukar efter en nattflygning. Jag och Frida skyndade långsamt till spinnys för att inhandla saker  till vår tacospaj. Nu ar vi precis avslutat vår romantiska middag för två och delar en flaska rött i mörkret bland alla tända ljusen. Frida har sagt upp sig och ska lämna oss, jag tycer det känns väldigt overkligt och kommer nog inte ta till mig den försen den dagen hon står i hallen med väskor upp över öronen och vinkar hej då. Jag kommer sakna våra romantiska spontana middagar med prat om livet.. Jag slår bort tankarna och tar en klunk till. I kväll ska vi ha roligt..

På något konsitgt vis tycker jag det känns som jul i dag. Kanske är det magen som talar?

Borde inte dricka ikväll me vi tar nog mer än ett glas hemma, det blir en dans på borden ute i natt.