Att finna ro?


Är det inte märkligt hur jag aldrig kan vara nöjd? Eller är det så att jag helt enkelt inte kan finna ro i min själ? Hur jag än vrider och vänder på kakan så är jag egentligen aldrig "nöjd".. Ständigt rastlös i själen, alltid med nya planer på väg någon stans.

Jag behöver inte tänka speciellt länge för att komma fram till att jag idag har jag ett liv och ett jobb som jag älskar. Mina arbetstider är oregelbundna, vilket alltid har passat mig perfekt. Jag jobbar oerhört lite för den summa pengar jag tjänar. Dessutom får jag betalt för att göra sådant som många betalar oerhörda summor för att njuta av ett fåtal dagar om året - att resa. När jag väl är ledig, om så bara ett par dagar, kan jag ta första bästa plan vart jag vill i världen och hitta på något intressant. Nackdelen är dock så klart att de ofta blir ensamt om ingen är ledig med mig.. vilket har hindrat mig från att ta vara på möjligheten ordentligt, men ändå. Möjligheten finns där. jag bor i ett land var solen skiner nästan varje dag, jag är omringad av fantastiskt vackra vänner med spännande personlighetsdrag som får mig att skratta varje dag. Ändå sitter jag här nu och tittar på bilder från Sannas och Malins resedagböcker och bara drömmer mig bort till Thailands och Laos sköna gung och landskap. Jag får panik för att jag så gärna vill åka dit, njuta av en lång ledighet och bara bekymra mig för vilken mat jag ska välja att äta för dagen. Jag vill softa runt i ringar på floden och dricka öl hela dagarna och bara umgås med livsnjutare. Samtidigt som jag avundas alla mina otroligt duktiga studerande vänner som vet vad de vill här i livet, tar för sig och springer rätt in i mål och njuter minst lika mycket. och som pricken över i:et, för att göra det mer krångligt avundas jag min kära syster och familj som varje dag tar hand om barnen, jobbar på och lever det fina Svensson liv som så många andra gör.

Jag vet att det aldrig är försent att läsa och själv har jag alltid haft den filosofin att resa som ung, då vissa erfarenheter i livet helt egentligen är omöjliga att läsa sig till. Jag har alltid haft planen att studera och skaffa en bra karriär och så småningom en familj- men det har jag fått skjuta på till "lite senare". Jobba kommer jag göra så många år i alla fall så varför inte prova på att uppleva världen och livet lite annorlunda innan jag beslutar mig för att plugga..? Mitt problem är att tiden inte riktigt räcker till..och jag får panik och ångest över att jag inte ens vet VAD jag vill läsa. Kommer jag någonsin kunna ha ett normalt måndag till fredag jobb där varje dag är mer eller mindre lik den andra? Där jag kliver upp vid 6, går ut med hunden, lämnar den på dagis. jobbar. äter, sover..Kommer jag bli nöjd så? Alla människor jag mött här nere säger samma sak, det här jobbet, och framförallt livsstilen vi får, är som en drog - man blir sjukligt beroende och få lämnar branschen, och jag kan inte annat än hålla med var enda en. De flesta kommer hit för att göra sina 6 månader, de ska bara resa lite. Människan fungerar tyvärr så i de flesta kända fall att; mycket vill ha mer. Kanske är det därför SAS flygvärdinnor och flygvärdar är så gamla?

Här ser vi bara möjligheterna att resa mer, nya destinationer. Vi rent av förbi ser hur otroligt oorganiserat företaget är, gör slav göra och ser mellan fingrarna på orättvisorna som finns. Vi lever i ett land som krockar helt och hållet med den kultur vi kommer från och blir kränkta på många sätt. Vi ojjar och skrattar oss till tårar, varje dag, över hur de "lokala" folkets beter sig- men vi kan omöjligt lämna detta underliga, underbara land och liv.

Sättet att tänka - att inget är omöjligt, att allt går och saker alltid kan lösas är - en otroligt skön kontrast till Sverige, som tyvärr många gånger kan vara hemskt pessimistiskt. Jag har öppnat ögonen för mycket, med brottas fortfarande med att försöka leva i nuet. Jag har otroligt svårt för det och önskar jag fann en lösning till min oändliga rastlöshet och oro, känslan att alltid vilja ha mer. Jag har mycket kvar att lära... Jag har lärt mig, än så länge, att så gott som allt har med inställning att göra.. och min har helt klart förändrats sen jag flyttade ner hit och processen pågår..På många sätt. Det är svårt att beskriva hur glad jag är att jag tog en här chansen, det är verkligen en upplevelse som utvecklat min personlighet och öppnat upp mitt tankesätt enormt mycket. Men det finns inte heller något jag ångrar så mycket.. Livsstilen är som sagt en drog jag sent kommer glömma och jag kommer att ha oerhört svårt att göra mig av med den... Jag är nästintill mer splittrad nu än vad jag var förr..

Kommentarer
Postat av: Valijani

De här nog det djupaste du skrivit. Den känsla du skildrar finns i princip hos alla individer som är hungriga. Hungriga efter vad livet har att erbjuda. Din framåtanda och nyfikenhet, att ta klivet ut i världen, är en egenskap som få behärskar. En individs livsscenario är väldigt svårt att förutse, snarare gäller det att hela tiden försöka att utvecklas. Att klättra längre upp både karriärsmässigt och kunskapsmässigt. Jag är övertygad om att du hittar eller till och med redan hittat din väg i livet. Men kom ihåg att gräset inte är grönare på andra sidan.

2008-01-19 @ 16:51:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0