Arlanda- märklig plats
Nu har jag lämnat Luleå för att återigen åka mot varmare breddgrader. Jag funderar ofta på vad som driver mig att ständigt söka mig bort då avskeden och steget ut i världen alltid gör så otroligt ont. Och för varje gång jag kommit och åkt, ja juh svårare blir det. Kommer jag en dag släppa allt och känna att det går bra? Kommer jag ta mina vänner och familj så förgivna att jag stannar borta utan att sakna? Så många gör, men jag har svårt att se mig i den situationen. För mig är Luleå "hem hem".. av den enkla anledningen att de personer jag bryr mig om förmodligen bor där och minnen har skapats.
I går mötte jag upp en person jag alltid respekterat otroligt mycket av olika anledningar. Något som skulle vara en lite kortare tur blev en hel massa timmar, tiden bara rusade iväg. Vi surrade en massa om världen jag lever i, (han är en av få som faktiskt kan reflektera precis som jag och förstår min frustration). Vår relation blivit så mycket starkare nu än förr.. egentligen helt utan anledning. Men kanske är det för att jag nu ser han som en ren vän och inte en svärfar? Han säger mycket klokt, och jag tänker ofta så det knakar då vi pratar. I går sa han något som nästan fick mig att sätta teet i halsen, ord som man väljer omsorgsfullt och avsett vad betydelsen egentligen är så inger dessa små ord en obeskrivlig trygghet- som han förmodligen såg att jag behövde. Rent spontant sa han hur älskade jag är från hans sida och ovsett vad som händer - så kommer jag vara deras Louise. Vi måste bättra på kontakten (som jag faktiskt känt att jag behövt distans till) Han vill inte tappa den.. det var som en lättande sten föll från hjärtat och ner på tårna. Jag skuttade till och insåg att jag måste sluta tänka så mycket omvägar och bara gå på magkänslan helt. Vill jag prata med någon som jag saknar, då tänker jag göra det. Nu ska den hemska oron att bli utbytt eller inte räcka till- bort för alltid.
Citerar samma visa man som under vårt samtal om världens situation, olikheter i människor, dubbelmoral och frustration (det blir kanske ett annat blogg inlägg) .. "Louise du har hamnat i helvetet" .. "i islam defineras helvetet lättare än himmeln - att vara runt människor som inte förstår" - TACK!
Natten blev lång med många tankar, jag somnade sent, vaknade relatvit tidigt och älskade Elle stod vid min sida i vanlig ordning. ;) Jag har investerat i massa glögg och hoppas att Abu Dhabi kan ha lite överseende med mitt intag. *harkel*
Lite mer packning, klump i halsen och en lunch på fantastiska Zan (som lätt hade kunant förvandla mig till en elefant). Jag möttes upp av mina kära vänner Malin och Elle.. jag tror jag försökte lura hjärnan att jag kommer tillbaks i morgon, det här med avsked har aldrig varit min starka sida. Ibland vet jag inte hur jag lyckas hålla tårarna borta då hela min själ bara skriker och river i mig och jag vill hellst bara kasta mig på golvet, banka med händerna tills de är blå och skrika rakt ut i ren frustration för att jag inte kan klona mig själv.
Familjen släppte av mig på planet - tacksamt- men ibland undrar jag om inte taxi varit bättre? De börjar väl lära sig och for innan vi kommit upp, vilket var tur! Så fort de vänt ryggen till kom tårarna... hur ska jag orka gå runt med massa indier på planet och veta att bus Benjamin och skratt Signe växer upp ännu fler dagar utan mig? Eller att folket flyttar och jag är inte ens med och hjälper till..jag e juh knapt hemma när jag är hemma, men knslan,, äch vad töntigt, handlar kanske mest om en sorg att lämna allt. Men att se min systers tårfyllda ögon, mina lilla systers tystnad eller mammas hårda kram bryter min själ sönder och samman. Jag skulle inte vilja att någon åkte ifrån mig - familj som vän!
Nu blev det här långt och tungt det här.. men det är nog för att jag väntar ut tiden och sitter här på arlanda; som förmodligen måste vara en av världens mest märkliga platser. Jag sitter ofta och bara lyssnar på musik, stirrar på folk när jag är ensam på flygplatser. Jag pratar inte gärna i telefon när jag är här utan tar hellre en cola och kikar på folket. Överallt passerar det så många människor varje sekunde, människor med olika mål, men alla med samma syfte - de åker från något, till något annat. Vissa är glada, andra ledsna..vissa förvirrade, förtvivlade och väldigt många är stressade. Listan kan bli lång.. Enkla tankar egentligen.. det sker överallt på jorden, varje dag , exakt just nu och hela tiden för alltid.. Men när jag sitter och stirrar på dom just på en flygplats så blir det på något sätt så.. annorlunda.. kanske för att jag är mitt i?
My bags are packed and Im ready to go..
eller så inte.. =(
Känner att jag hade kunnat stanna hemma i Sverige för alltid. Men jag vet oxå å andra sidan att efter en månad hade min rastlösa själ fått panik. Det kommer bli abu dhabi ett litet tag till, även om lusten att bara stanna och strunta i att åka tillbaks är större än någonsin. Förhoppningsvis livar mina vänner där nere upp stämningen lite och får mig att komma i form igen. ;) Jag tackar tappra Mattias om inte ger upp hoppet med att peppa och ringa mig, trots att jag låter så bitter på värmen.. Du är underbar! Jag kommer behöva din glädje och energi väl hemma igen..
Jag har varit ute i en kompis stuga i kåbdalis sedan gårdagen, kylande var bitande kall och kaminen knastrade på för fullt. Vi värmde oss genom att avnjuta het glögg och andra små gosaker innan vi somnade sent under små timmarna- med en harmoni i kroppen som e svår att finna. Vi vaknade nästa morgon, något kyligt, men peppade på dagens händels som skulle bli korvgrillning och skoterkörning. Jag och Cattis brassade på som aldrig förr, vi tjöt i skratt, tårarna sprutade och jag njöt i fulla drag. Pojkarna å andra sidan hade nog aningen mer rutin och kraft för att leka mer proffisigt, men det var i alla fall inte vi som tippade med skotern ;).. Jag var kung på elden och grillningen (kan det ha att göra med att det är mat inblandat måntro? ) Nåväl, skoter är så mycket roligare än vattenskoter... Det skapade minnen som komemr ligga kar länge på näthinnan. Vi var ett otroligt skönt gäng, riktigt härlig stämning och kanske så äkta norrlänskt ett liv kan bli.
Tiden har gått snabt här hemma, jag har hunnit med väldigt mycke, tom att hälsa på hästen Bork, vilket jag trodde skulle bli en miss. Men trots allt jag gjort så har jag ändå inte ens hunnit med hälften av allt jag skulle ha önskat. Känslan att vara hemma, nära familjen, vännerna..räcker väldigt långt, men inte tillräckligt. En svår känsla att förklara,, Jag är glad att jag hinnit träffa alla som jag träffat även om många blivit hastigt och happit,,
Nu ska jag faktiskt inte slösa mer tid vid datorn utan duscha för att sedan ta vara på kvällen...
Hyra i form av Max pommesfrites?
Nu sitter jag här hos Elle igen och måste nog erkänna att jag snart måste börja betala hyra.. fast det gör jag kanske redan i form av mat?
Till skillnad från Elle så har jag juh hållt mig rätt bra från bulla och sånt i dag.. jag rusade till mamma och var framme redan efter 20 min. Rätt stolt var jag faktiskt med tanke på hur lite jag rört mig den sista tiden.
Jag gluffsade glatt i mig maten som serverades, trots att det var isterband (tror mamma blev lite förvånad då jag valde bort huvudmåltidens poäng - köttbullarna. Men å andra sidan så åt jag juh dom kalla medan resterande del av maten tillagades)
De sålde diskmaskinen i dag, det är lustigt hur oplanerade folket är egentligen.. som köper en maskin utan att ha provmätt hemma, de kom tråkigt nog fram till att det inte passade in riktgit när de väl kört hela vägen till gammelstad och släpat maskinen upp och ner, in och ut.. . Jag lämnade stället när de nya köparna kom och mamma ringer mig för en uppdatering.. Affären gick "så där fort" då de tok prutade på något som redan nästan skänktes bort. Nåväl, detta par var kanske aningen roligare då de inte ens hade med sig något att hämta maskinen med. De bar tydligen ner den till en bil utan bagage och försöker få in den i baksätet. Tappert försök, men jag tror till och med kloka Signe förstått bättre. Jag sprang/gick ialla fall hem till syster, men fick ganska snabbt håll och andnings problem.. inte helt otippat med minus 10 grader och all mat i magen - för som vanligt är jag dålig på att måtta potionerna
Till på råga av all denna motion, håll i er nu, så gick jag sedan hit till Elle från syster. Mötte upp en gammal vän efter vägen och vi sökte förbryllat efter ngt ställe att köpa godis. Tyvärr fanns det inte =/.. (ännu en grej som är hemskt bra med älskade Abu Dhabi där allt finns tillgängligt nästan hela tiden, med hemkörning) så vi började se filmen "kocken"- utan tilltugg. Grattis Louise!! Det hela resulterade i att jag var tvungen att gå till älskade max och investera i hamburgare. Självklart protesterade folket lite, men med maten på bordet och med facit i hand var de två små själarna minst lika nöjda som jag!
Så kvällens intag, inte dagens totala:
- isterband med 3 potatisar (massa smör) och saltgurka.
- max burgare - utan dressing och lite pommes med riktig cola.
Nu ska jag återigen ta ett glas vatten för att lägga mig brevid Elle och surra lite.
Med vänlig hälsning Louise
Köttbullar eller massa tee?
Hej mina kära!
I dag tog jag mig en rejäl sovmorgon och lyckades glömma att slå på ljudet på mobilen. Rätt avkopplande faktiskt - där jag satt i facebooks mörker och kikade på Elles nya överkast- helt i min egen värld. (väldigt vackert är överkastet måste jag medge! men, tog du bort lappen, undrar jag.. annars kan du lämna igen den om en vecka om den blir för gryllig med tiden..)
Jag var ialla fall chockad över tystnade och trodde för en stund att jag var bortglömd innan jag tittade på den svarta mobilen, bara för att försäkra mig om att det inte var möjligt- så rätt jag hade. Jag hade givetvis missat samtalen från den vän som jag skulle äta lunch med. Vi styrde upp det hela på klassiken waldorf och vi skrattade gått åt hur skönt, men konstigt det ändå är att vara borta från denna underbara stad. Luchen blev lång och vi smidde planer inför onsdagen.. det här kan bli roligt. =) .. (måste dock avstyra onsdagsklubben- och lika bra är väl det att skona min kropp från mer alkohol. Förlåt Elle, men vi skulle väl börja egentligen efter helgen som var?!)
Efter min lunch besökte jag Mallan på jobbet där jag blev grön av avund när jag fick se deras nya arbetskläder. Undra om inte etihad hade kunnat tillåta mig att gå runt i en mysig munktröjja från SOS isället för den där förskräckligt fula förklädet.. men det skulle så klart aldrig ske. Drömma får man.
Jag mötte upp min kära syster och hennes två fantastiska barn (som jag igår så glatt roade och de skrattade med) i dag hade något hemskt hänt, kanske var det sömnbrist (vilket min syster påstår och jag tror på) Benjamin ville mest bara gråta så snabt jag talade till han, hjälpte han på toa eller tog på overallen....för att sen få mig att duga till en lekkamrat på så väl affrären som hemmet. Signe står kvar mer stabilt och skrattar så fort jag visar ansiktet. Det gör lite ont i själen att erkänna faktiskt, att just JAG inte är den som duger till bäst JÄMT. Men som tur är så går sånt över efter lite sömn.. vem är inte mamma kär när man e trött.. kan tänka mig att det kan vara samma känsla för dom som när jag e tok bakis! och jag tok bakis.. ja, det är inte många glada miner och inte många som duger. haha.. (på tal om det saknar jag Mattias-stålfarfar är en bra bakis vän)
så vad har jag ätiti i dag då?
- började dagen med kyckling i curry sås och grönsaker med vitt ris, vitt bröd smör och pizza sallad. (i dag hoppad jag över kakan och tog loca citron istället för läsk)
Ja det är faktiskt allt än så länge! =) Tackar för tippset och inlägget som kom tidigare, ska försöka tänka på det- som tyvärr e så uppenbart. Men jag älskar juh allt utom att hålla mig till strikta dieter, morgon promenader mm.. spontanitet, lust och god mat går mer hand i hand med mig.
Fick höra att tok mycket tee ska vara en bra lösning oxå.. och det var väl det Frida och Lena i ad var inne på ett tag. jag hakade aldrig riktgit med på den biten då varma dryckern utan socker aldrig varit min starka sida,
Enligt aftonbladet så slipper man motionera om man häller i litervis med te.. Elle, jag ber om respons och lite uppdatering på matfronten tack!
kolla in länken förresten:
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article1337797.ab
Nu ska jag springa (eller promenera) till min kära mor som ska ge mig mat.. jag kommer nog tuppa av efter bara ngn meter, men skam den som ger sig. Egentligen är jag inte hungrig och DET här är mitt största problem. Jag äter gärna ändå så länge det smakar! och det sjukaste är att jag vill äta köttbullarna så gärna att jag SPRINGER dit.. herre gud!
Halleluja
Det händer mycket om dagarna har jag kommit på. Jag har i dag hunnit med att prova på livet som hemma fru och tvåbarnsmor- känner att det inte riktigt kan vara min grej ännu men.. sen har jag återigen insett hur mycket jag uppskattar vänners hjälp i saker jag förmodligen kan klara själv ,men inte vill, som att skicka sms. Jag inte förså hur jag skulle klara mig utan att ha mina vänner nära, men gör det trots allt ändå. Elles medhåll gällande sms är klockrena. Men ännu bättre är när hon tror att det är till henne, eller..kanske vill tro.
Vi har som sagt sett filmen om solen- jag har blivit tillrätta visade säkerligen 2000 ggr om att den sååå vackert heter (ropar efter Elle och frågar) "solstorm".. och då måste jag juh få fråga, vad är det för namn egentligen? Filmen var minst lika konstig (och för er som inte vill veta nu, håll för ögonen) det handlar om knutby fast i norr och pedofiler och mord,,sjukt mycket halleluja och jag blev juh nästan muslim!
Då denna blogg egentligen ska vara en "hälso blogg" för mig och min kompanion så måste jag juh säga att jag reda börjar bli lite skadad och ser bantning och reninskurer överallt. Det räckte med att slå igång datorn och så kom det en annons att; nu kan man minsan gå ner 8 kilo på en månad. Förmodligen hade jag kanske inte klarat det men om, ja då hade jag väl vinglat skakandes fram som ett rangel. Det enda jag och Elle har kommit fram till är, inge svält! Då klarar vi det.
- Började dagen med fet korv och vita makaroner, hemskt nyttigt!
- En macka på "mat och prat" för att sedan sluta upp med Elle och äta dagens kaka med sockerläsk (trocadera har förövrigt väldigt retro burkar, snyggt och starkt att behålla)
- Det hela följdes upp med varma luft chips på biografen, varav hälften försvann - Tack vare vänner och en liten klumpig Malin,ett genuint tack kommer dock från mig.. som förmodligen hade gluffsat i mig allt själv annars.
"vi kanske ska promenera någon dag" kommer det tyst men aningen lyriskt från sängen där Elle ligger, det roliga är "någon dag" då jag har mindre än en vecka kvar här.. haha ännu roligare är när inlägget kommer. "Louise, vi kommer klara det. Så länge vi inte behöver svälta... jag skulle däremot behöva en PT, dietist och kock så går det" - mina förhoppningar på Elle är stora! (vad är en PT undrar en vilsen själ som uppenbarligen avrit borta för länge från sverige?!)
Nu sitter jag vrålhungrig (eller ska man kalla det sugen) och ska försöka sova. Unnar nog mig ett glas vatten och funderar på morgondagens intag. I dag var det lite, och jag är rätt stolt!
Blogg eller "dagis", vad är skillnaden?! Välkommen!
Hej du kära läsare!
När jag för flera år sedan bloggade flitigt i min dagis, på den välkända sidan Lunarstorms, så skrattade många stort. Nu bloggar många av mina vänner och bekanta flitigt om så väl vardag som mer meningslösa ting. Jag ska göra mitt bästa för att haka på trenden och uppdatera så snart jag kan. =)
Nu har jag skapat min första "riktiga" blogg.. jag hoppas jag kommer att ta mig tid att uppdatera flitigt men ännu mer att ni tar er tid att läsa och komentera ;) kanske kan jag få kalla det blogg nu och inte dagbok, kanske höjs statusen då?
Men sluta för all del inte att följa min resedagboks "blogg" på resedagboken.se där ni finner mig som LouiseT , där jag redan bloggar en hel del om mina resor.. det här kanske kan bli mer allmänt..då det hela egentligen börjar pga min och Elles nya dela. "Äta nyttigt bloggen".. ;)
Nu ska jag snart på bio med flickorna Elle, Cattis, Stina ..det blir en svensk thriller, hur bra det nu kan bli.. haha ..nåja, så länge vi är samlade är jag nöjd!
Med vänliga hälsningar Louise
