En resa i livet

..säg mig varför du reagerar så här..?

Det är få saker jag är otroligt nojjig med, men mina ögon är kanske det jag oroar mig mest över och alltid sköter så gott jag bara kan. När jag denna morgon gick på återbesök så fick jag veta att den misstänka ögoninflamationen, som inte blivit ett dugg bättre, inte är ens är en inflamation utan en skada som gått ner till andra lagret av ögat. I ren panik stirrade jag på doktorn och frågar "But it will be fine, right?"  och till svar får jag dagens mest hatade ord, "inshalla".. Läkar konsten i all ära ,men som specialist på ögon borde de ha sett värre och ana en läknings process? Och varför såg inte den andra specialisten detta för två dagar sedan? När jag får frågan om jag petat mig i ögat, varit i sandstorm eller rent av fått en insekt skakar jag förbryllat på huvudet och säger att ögat var så här när jag vaknade och där med basta. Lustiga som de är frågar han om jag petat mig i ögat i sömnen, men får jag då undra..hur ska jag veta det om jag sover? Jag lämnar läkaren otroligt förvirrad och skärrad, med löfte att återkomma samma eftermiddag för att möta båda specialisterna tillsammans.

Nu när jag sitter i tv soffan, ögat full av droppar och salvor så kommer jag på att jag faktiskt fått något i ögoat. Kvällen då vi var i munchen och hade snöbollskrig fick jag faktiskt en snöboll rätt i ögat... Denna information ska nu framföras och jag hoppas de kan komma på hur de ska lyckas läka mitt stackars lilla öga och hur länge det kan tänkas ta. 

Dax att vila för Louise.. sånt här gör mig oerhört trött och orolig.

I dag vaknade jag tidigt, redan vid nio, för att släppa in vår städerska och sedan gott somna om igen. Jag förbannar mig själv över att jag ständigt ska sätta alarmet för att sova " en kvart till" , ett dussin gånger, istället för att bestämma mig för en tid och då kliva upp. Jag blir formodligen mer trött av alla små uppvaknande, men drömmarna är alltid som bäst mittemellan och det är svårt att motivera mig själv att kliva upp då jag egentligen inte har något bättre för mig än att ligga kvar och mysa med mitt duntäcke... 

Varje gång jag sover på dagen när solen skiner ute, vare sig jag gjort mig förtjänt av det via jobb eller annat , så tänker jag på sommaren med Sanna och kan inte låta bli att le. Den sommaren rännde vi ute till långt in på småtimmarna och sov HELA dagen.. Vi ansåg själva att vi hade all rätt att sova trots "det fina sommar vädret" och allt tjat om att ta vara på tiden och dagsljuset. Visst hade mamma Zaida och mamma Anette all rätt i sina ord, men vi njöt varje sekund. Strax innan våra föräldrar skulle komma hem från jobbet tog vi filten, radion och en glass för att lägga oss på gräsmattan i solen. Vi trodde självklart att vi var så smarta och smidiga att vi skulle kunna lura dem att vi legat ute hela förmiddagen, men med utebliven bränna vid sommarens slut (trots kanon väder), så tror jag att de genomskådade oss mer än vi själva någonsin kommer vilja erkänna eller inse. =) Vi har gjort otroligt mycket roligt och galet ihop och ibland känns det lustigt hur dagarna kan passera så fort och nu är det plötsligt ÅR sedan jag såg den människa som jag så tätt umgicks med och knapt kunde andas utan. Tack och lov ligger denna vän mig fortfarande varmt om hjärtat trots alla år som gått utan att ses och dispyter vi haft. Jag inte inte annat säga än att hon faller in i kategorin "världens bästa" och i dag är hon så olik men ändå lik mig själv att jag ibland blir skrämd hur barndomens år sätter sina spår. Det faktum att vi inte setts på år kvarstår dock och vi har mycket tid att ta igen när vi väl ses. Även om mycket i våra liv fömodligen ändrats, liksom åsikter, så anar jag att hon fortfarande tvättar bort sminket med olja istället för dyra krämer och lämnar luckorna i köket öppna och försvarar de lika envist som förr. =) En eftermiddag med tankarna fulla av "Sanna och Louise" minnen som följd av ett par härliga nätters samtal med en vän i fjärran.. =)

Eftersom de firar nyår här nu så är det mesta stängt.. min tanke att åka till banken, skräddaren och annat behövligt fick jag med gott samvete fortsätta skjuta upp till i dag. Mitt läkarbesök i går resulterade i en oväntat lång läkningsprocess på min anade ögoninflamation (och nej nu är det inte hypokondriker Louise som talar) Det enda positiva som nu kan komma ur detta är om jag skulle kunna få åka hem under ett par dagar för att läka, håller tummarna för att Dr Sodi är på bra humör i morgon.. 

Nya fiskar har tillkommit och jag hoppas inden hade rätt när han sa att de skulle vara vänner med mina nuvarande.. Maggot blev namnet på en av de svart grå varelse som simmar runt runt och som uppenbarligen fick en ordentlig chock när han anlände. Jag kan åter igen konstatera att jag inte ska göra något av värde när jag är bakis och tackar fiskarnas hälsa för att de överlevde min katastrofala feldocering av prick medicinen istället för acua safe. Vattnet har fått byttas ut helt tre gånger inom loppet av två dagar och jag tittar nervöst efter lik då de vid flertal gånger nu simmat på sidan med gapande munnar... mamma, hjälp?

Klockan är redan halv åtta och hår sitter jag än. har följt claritas hemma kur för ansiktet med honung(?) och rotat igenom gamla bilder och lett åt minnen.. Dax för mer dill chips, ett glas rött och njuta av Beckys och andrews sällskap. =)

Det bästa med det här landet kan många gånger tänkas vara solen eller den härliga stranden och havet. Många tycker nog om lönen och rikedommen som flödar och andra njuter av shoppingen. Men jag tycker nog ändå att home delivery är det absolut bästa och mest underskattade som finns i hela vida världen. I abu land kan du få allt levererat förrutom McD och jag använder mig flitigt av denna super service. Nu njuter jag av världens kanske godaste hamburgare och funderar varför jag gick ut igår igen och varför mina och Mattias äventyr alltid ska sluta runt 6 tiden på morgonkvisten? Stackars oss, Stackars Maggie som följde med. Men roligt hade vi allt!=)

Jag ska se tv, ringa vår städerska och bara lata mig på mina lediga dagar! =) I dag känns livet bra, fast jag är tokbakis..

Klockan ringer tidigt och jag vaknar upp med ett leende på läpparna, trots att jag är trött från gårdagens sena uppesittarkväll med bingolotto. Jag smyger mig ut i köket och tar mig en macka för att stilla den värsta hungern i magen.. Ljustakarna är tända och adventsljusen har bara en orörd veke kvar. Ljusen i granen ger vardagsrummet en härlig känlsa och högen med julklappar i vackra papper har vuxit sedan jag gick och la mig. Jag kan se hur mamma förberett pannorna för tomtegröten och jag hoppas jag ska vara hemma i god tid innan alla vaknat.

Jag drar på mig mina slitna myskläder och knyter de skitiga kängorna. Innan jag smyger mig ut genom dörren roffar jag åt mig väskan, som jag förberett,  från golvet. Jag tar ett djupt andetag för att andas in den klara friska luften och min andedräkt förvandlas till ett vitt litet moln när jag andas ut. Stora kalla flingor faller på min fräkniga näsa och när kylan kryper under jackan tackar jag den som kom på lovikavantarna, händerna är varma i alla fall. Det är mörkt och alldes tyst ute, snön knastrar under skorna och bortsett plogbilen långt bort på gatan med det oranga blinkande ljuset ser jag ingen. Längs vägen stöter jag dock på någon enstaka hundägare som ler och vinkar, jag vinkar tillbaks. Snön har suddat ut spåren från gårdagen, allt känns nytt och magiskt fast jag gått här så många gånger förr.. Väl framme öppnar jag upp den tunga röda dörren. Det välbekanta gnisslet och ett par varma gnäggningar möter mig och jag hör hur vissa av hästarna reser sig upp för att skaka av sig spånet och välkommna ännu en dag. Jag ger kissen en öm strykning över ryggen och en puss mellan öronen, han spinner och sträcker på sig till svar. Jag sträcker vant ut min hand och tänder lampan, stegen känns lätta när jag går ner längs stallgången. Julpyntningen på boxarna har åter igen blivit tilltuffsade under natten av de små rastlösa själarna och jag ler roat för mig själv över barnens envisa försök att återställa det varje dag. 

Jag tar tag i gallret med båda händerna och hänger mig lite över kanten för att kika in innan jag försiktigt drar upp den tunga boxdörren. Där ligger han och myser. Han tittar lite lätt på mig innan han reser sig upp och gäspar. De gula tänderna gapar stort och jag ler mot min vän, han är vacker. Påsen med äpplerna ligger synligt i väskan, han ser det och puffar lätt för att få tag i ett . Hans mule är så fin och mjuk, blicken så varm och snäll och under manen och täcket är kroppen som hos vilken annan nyvaken varelse som gömt sig under dunfilten om natten, alldeles het.

Grenarna på träden bär en tung vit snö, vägen upp i skogen är täckt av ny pudersnö som yr kring hovarna när vi lunkar fram mellan träden. Månen som är rund och stor syns fortfarande långt upp på himlen och enstaka stjärnor tindrar klart. Vi beger oss djupt in skogen och jag kan höra varje andetag han tar. Han frustar till och skakar lite på huvudet innan han gör ett litet glädje skutt i snön. Jag måste klämma fast med benen för att inte glida av den bara ryggen och fnittrar till.. Vi blir ett med tiden, ett med varandra och jag försvinner in i vår värld.. Jag vill frysa livet!

Mina tankar går till min underbara familj, mina fantastiska vänner, älskade hunden Tjelvar och min saknade vän hästen- Bork.

God Jul! =)

God kväll!

Nu rusar dagarna fram och jag hinner knapt med. Det känns som om det ligger mycket förändringar i luften, men jag kan inte sätta fingret på vad det skulle vara?

Vädret i abu är minst sagt perfekt just nu, himlen är så klar blå den möjligt kan bli, solen skiner och det känns som en härlig sommardag i sverige. Det fläktar lite, vilket är rätt ovanligt och jag fortsätter att inbilla mig att om detta väder skulle bestå så skulle det få mig att stanna här för evigt. =) haha.. tur det inte är så då! vi gick dessutom vår läne spec i dag och etihad var snälla nog att ge oss 2000 dirham i bonus för årets möda och besvär, tack säger jag!

i dag har jag julhandlat, och mitt i kön på matvarubutiken så får jag och sofia syn på årets förodligen mest bekväma arab. Han hade hela sin vagn överfull, och då menar jag ÖVERFULL av varer.. på sidan stod en liten indie som plockade upp varorna som araben pekade på för att sedan rusa på andra sidan och paka ner allt i påsar och tillbaks i vagnen. Därefter körde han vidare mot vad jag antar var bilen... Vi kunde lätt se att irritationen låg i luften hos indien som inte ens finns dricks där han packat allt.. (normalt ger man dom dricks).. vår värld är verkligen anorlunda!

Nu är det dax att sova, i morgon har jag standby på flygplatsen. Hoppas de lämnar mig ifred! =)

kram till er

Nu var det evigheter sen igen och jag förbannar mig själv för min oförmåga att sätta mig ner och skriva lite nu och då ( om någon som nu ens läser skulle saknat detta.. =) ..) 

Patrik och Daniels besök passerade snabbare än vinden, men vi han med de obligatoriska sakerna i abu, samt en härlig öken safari. Som bonus kom Mariah förbi och hennes otroligt trevliga pojkvän, det var ett kärt återseende. Som om inte detta var nog kom sedan AD på ett snabbt tim besök.. =) Jag verkligen älskar att få besök , det finns nog inget bättre..och det blir lika ensamt och tråkigt varje gång de lämnar abu land..

Det är jul här nu, även om känslan känns en bit bort. Vi har hunnit med vår årliga julmiddag med fullt av god mat från sverige och glögg. Vi flickor stod för maten medans grabbarn, ja mer eller mindre tittade på hahah.. pepparkakor har vi oxå bakat..jag gjorde jätte fina små kamelpeppisar men de gick alla sönder.. jag skyller på ugnen, eller ngt.. för vi gjorde väl knappst något så enkelt fel som att grädda en för kort stund? =)

I dag flög jag till frankfurt, eller jag kom faktikt hem till abu land. Hela flygningen kändes rent av bara upp och ner då jag och hon i köket gick och snörvlade om varandra.. jag gjorde mitt bästa och yttersta för att göra dessa, minst sagt, krävade passagerare nöjda. Vi sprang som små myror och jag var helt slut när vi var klar med servicen. Vårt jobb må vara en dans på rosor många gånger, men när det är fullt så är det ingen semester. Men hårt arbete lönar sig ibland.. när jag gjort klart min taxfree och bara andades ut kom en passagerare fram till mig och sa att de var den bästa flygning han någonsin haft med etihad, det dröjde inte länge innan ännu en kom upp och sa att hans upplevelse av dagens flygning var som en 5 stjärnig restaurang. =) jag sken upp, stträckte lite på ryggen..snurvlade till och insåg att förkylingen lättade, det höjde verkligen min dag. På senaste tiden har jag verkligen kännt mig nere och funderat på varför jag gör detta.. motivationen att fara och flyga har verkligen varit på semester och mina layover har mest bestått av vila. Det gav mig så klart inget svar på min fråga vad jag pysslar med och vad jobbet egentligen ger mig, men det gav lite mer energi och glädje till nästa flight.. som om detta smicker nu inte skulle vara nog så tog vår kabin chef mig åt sidan precis innan landning och berömde mig för mitt arbete med mina kollegor så väl som med våra gäster .. om jag nu ska skryta lite ;)

Klockan är mycket här, närmare 4 och det är dax för mig att besöka lala land!

Jag saknar er alla och undrar vad ni gör?.. =) var rädd om er.