En resa i livet

Chicago växer i mina ögon och i dag klev jag upp tidigt nog för att hinna se staden vakna till liv i en vacker soluppgång. Min dygnsrytm är inte den bästa i förhållande till amerikas tids zoon, men det var till fördel för dagens ändamål. Jag avnjöt en redig frukost på hotelrummet med idol sång från datorn, innan jag hoppade i träningskläderna.

Solen värmde riktigt skön och luften, som fortfarande inte riktigt hunnit vakna, stod helt stilla.. Jag sprang längs gatorna, bland träden och ner till den otroligt vackra strandpromenaden som bjuder på en mäktig och framförallt vacker panorama bild av chicago. Vågorna slog lätt upp mot strandkanten och kajen, fåglarna sjön en morgon sång och uteliggarna som vilat i parken under nattens kalla timmar började sakta men säkert tina upp i av solens strålar. En och annan cyklist susade förbi och hundmänniskorna promenerade längs slingan med sina vänner.. Jag satte mig längst ut på piren och sög i mig allt ögonblicket bjöd på.

Jag blev upprymd av känslan och tagen av stunden. Jag saknar verkligen friheten att kunna röra mig fritt ute, en sol som värmer vänligt och människor som glatt ler när jag passerar. USA har åter igen vuxit i mina ögon och det är svårt att låta bli att le när de gula skolbussarna passerar med förväntansgulla barn, brandbilarna tjuter och pulsen av staden och alla dess invånare infinner sig.

Nu ska jag bege mig mot VS för lite nya sportkläder och en riktigt amerikansk lunch.

God morgon från Chicago, god kväll världen!