My sisters´s keeper

Att älska en annan människa så djupt att du skulle kunna dö för denna är en erhört smärtsam, men underbar känsla. Jag skulle kliva över lik för att hjälpa någon jag älskar, än mer min familj- vilket jag tror de flesta skulle göra. Men vad gör man när den man älskar mest inte längre vill ha din hjälp..?

 

Jag och Maggi, med brudar, gick på bion "my sisters´s keeper" många av er har kanske läst boken, andra sett filmen. Jag såg filmen, vill inte längre läsa boken och grät så tröjjan fortfarande går att vrida ur. Nu sitter jag här med svullna ögon, rött ansikte och kan inte släppa den obehagliga känslan i magen. Jag som aldrig gråter inför folk kunde inte hålla tårarna eller de högljudda hulkandet borta. Biosalongen grät ikapp och jag har aldrig tidigare avundats araberna i deras heltäckande abaya, men i dag hade jag behövt en. 

 

Runt om i världen förlorar människor sina nära och kära dagligen och så otroligt många fler tar livet och sina älskade förgivet. Jag vet att jag har gjort det, och jag vet att jag slutat. Filmen, som dessutom är basserad på en verklig händelse, har berört mig så djupt in i hjärtat att jag mår illa. Tanken på att förlora någon av mina syskon (ta i trä), eller någon annan jag älskar, ger mig kväljningar av rädsla. 

 

Jag och mag försökte lätta upp stämningen med shopping på ikea. Massa nya ljus, bland annat med flyt funktion denna gång.. och nya gardiner. Det börjar verkligen bli fint hemma hos oss nu =) Nu sitter vi och lyssnar på musik, dricker ett glas rött och jag ska försöka ta mig ut för att möta upp med lite vänner för en drink eller två, förmodligen gråta mer och skratta åt det underbara i livet.

 

Var rädd om varandra, man vet inte vad morgondagen bjuder på.

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0