En resa i livet

Jag har hunnit med en liten tur till munchen och vackra Eurpoa. Dock var det iskallt denna gång och inte riktigt samma sköna väder som i Frankfurt. Jag fick däremot den där härliga känslan jag hade hösten hemma i Sverige när jag promenerade upp till moster med tjalle och gick på promenad, även om vinden ven i håret och vindarna blåste kalla. Det var så mysigt att sedan komma in, rosig om kinderna och avnjuta en kopp varm choklad medan Tjalle somnade sött brevid mina fötter.

Munchen bjöd inte bara på iskallt väder utan god öl, otroligt smarrig mat och skön samanhållning i gänget. Vi fick på den omtalade "oktoberfest" men kunde inte riktigt släppa loss då vi hade tidig flygning hem näst kommande dag. Det var en riktigt bra stämning och en annourlunda upplevelse. Tror det där verkligen är världens fest om man har möjlighet att gå fullt ut. Vi åkte karuseller och åt sockervadd.. det var som världens största "barnensdag" för vuxna. =)

Jag har haft det väldigt jobbigt senaste tiden, det har mest berott på att en människa som jag verkligen brytt mig och om älskat helt slagit bakut och numera beter sig mer än illa..Det har lett till många sömnlösa nätter och mycket energi som går till helt fel saker... jag hoppas det hela löser sig bra till slut...

Hur som hellst blev jag inspererad att göra något roligt för att lägga min energi och mina tankar på annat. Så maggies spontana ide om att investera i inlines när jag i dag var på alwhada mall, var väldigt behövligt och välkommen. Sagt och gjort, jag prutade lite och vipps stod jag där med ett par inlines och knäskydd för 400 dirham.. bra pris eller inte, ja det vet jag inte.. och om det e bra? jag har ingen aning! =)

Vi skyndade oss hem och jag kastade på mig de rullisarna. Jag har nog aldrig aldrig vinglat så förr och såg nog ut som en riktigt risig bambi. Vi stapplade oss ut på något som ska föreställa trottoarer, men insåg snabbt att gatan är mer säker.(?) Aldrig har nog så många människor skrattat åt mig och det var länge sen jag hade sånt härligt skratt själv..det var riktgit kul och jag kan bara tänka mig hur vi såg ut. Kobenta, med skydd..något framlutade med ankrumpa och armarna beredda att ta emot fallet.. emellan åt såg vi nog proffsiga ut, intalade vi oss i alla fall.. =) Nästa gång tror jag vi tar oss ner till vår väg brevid havet var det är menat att man ska motionera och cykla..Där behöver vi nog bara oroa oss för varandra och inte massa bilar och vägar, trottoarer, övergångsställen och andra oanade hinderbanor.

Nu ska jag vila lite, har nämligen standby i natt och har inte sovit en blund.. Hoppas de inte ringer. =)