Toronto

Jaha, då var jag hemflugen från Toronto, eller mitt slavarbete på över 13 timmar enkelväg är över. Dessa resor så måste jag säga att det verkligen känns att jag lever, varenda liten muskel i kroppen skriker efter hjälp och huvudet dunkar utan dess like. Flygvärdinna är inte så glammigt när vi har dessa resor framför oss med samma betalning som de korta, visst får vi vila lite. Vi har våra sängar där nere, under alla passagerare..men på desa 13 timmar har jag suttit ner MAX 20 minuter samlat tid, utan att överdriva.. Förrutom de 2,5 timmar nere i vår lilla kammare var sängen är trång och luften är torr. Jag sover otroligt dåligt, men slocknar oftast som en stock för att energin är helt slut. Det spelar ingen roll om jag har 100 dagar ledigt innan och efter, jag är övertygad om att resultatet är detsamma. Vick vick på huvudet och min huvudvärk är helt obotbar.

Jag kan inte förstå varför i all världen någon vill resa 13 timmar med ett litet spädbarn och om det nu är nödvändigt, varför tar föräldern inte med sig lite mat, ett par blöjjor och kanske en termos med mjölk?
Om jag skulle ha diabetes, skulle jag aldrig förlita mig på att andra ser till att jag har det jag behöver.. speciellt i ett flygpland där jag inte kan skutta till närmaste butik och inhandla det som faktiskt kan rädda mitt liv.

Vi tjorvar och stökar, med så små onödiga saker varje varje varje dag, varje flygning. Varför kan inte människor ta lite eget ansvar? Använda sunt förnuft och bete sig kring andra så folk inte blir förolämade eller störda? Mitt tålamod måste finnas med i en rekordbok och folk ska vara enormt tacksamma att vi lyssnar på deras bla bla bla.. och har alla tänkbara saker ombord på planet. Hur gör dessa passagerare när de reser med andra flygbolag som faktsikt inte kan ge vad de behöver?

Nåväl, Toronto! En stad som jag bara sett på tre sätt.. ishocky, ett löv och vattenfall.

Vi landade otroligt slitna, Lena jag och S. Ganska raskt beslutade vi oss för att hyra en bil och bege oss mot niagarafallen. Vi stannade till efter vägen för att titta på de vackra vingårdarna vi beslutade oss för ett litet ställe som såg mysigt ut och sevrerade isvin.. spännande tyckte jag - som läst om detta fenomen. Vi tog in ett glas som smakade överasskande gott  och fick i samma ögonblick syn på självaste Jason Priestley. Ett litet foto av beverley hills sjärnan och jag tror egentligen inte jag förstod det hela försen senare när han gått sin väg.  Han verkade förtjust i Lena, jag tycker vi borde ha sålt henne för en bra hacka eller åtminstone sett till att ha släpat med oss på äventyr.

Väl framme vid niagarafallen så fastnade ögonen på det rinnande vattnet och den vackra kända regnbåge som skapas. Vi åkte på en liten tur med häst och vagn förbi fallen, blev våta av allt vatten som stänkte och fick oss en historia om fallet och Toront.. Det var ett par dyra 15 minuter, men som tack och lov skonade mina stackars ben från att gå. Vi for igenom lilla las vegas staden och jag sken som ett litet barn. Jag ville stanna på alla tänkbara attraktioner men mitt resesällskap ville vidare och så blev det. Lena tog över roddet och med mig som kartläsare var väl det hela egentligen inte alls oväntat. - Vi var vilse i Kanda.

Vi passerade vackra villeområden, spökliga parker och vacker natur innan vi kom fram till en mysig liten by vid namn "niagara on the lake". Vi avnjöt en middag i en liten mysig trädgård och var faktiskt rätt lyckliga av att ha hamnat så galet långt borta från vårt tänkta mål.

Dagen efter besökte vi toronto wonderland som var världns roligaste lekpark för vuxna. Jag åkte något de kallar frittfall - vilket var ett sele likt en tvånströja som vi sattes fast i för att sedan hissas upp 54 meter. Där var vi fast ett par minuter innan vi släpptes rakt ner ner mot marken och gungades upp igen. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv och jag ville verkligen krypa ut ur selet och ner till den trygga marken igen när jag insåg hur högt upp vi var och jag kom på att det var fredag den 13e. Jag han inte tänka mycket mer för ett par sekunder senare så kände jag inte selet mot min kropp och jag trodde att jag tappat det och vi var flygandes i luften. Efteråt var jag stolt och fan vilken känsla! =)

Jag såg fallet, lövet och den vackra natur jag inte visste fanns.. Kanske blir det hockey nästa gång. =)

Nu ska jag försöka sova, jetlaged och inte alls trött.
Nästan alla mina fiskar är döda.. vad är det som pågår i mitt akvarium? =(

Kommentarer
Postat av: Danne

vad mysigt å kul du verkar ha haft i toronto vännen=) Vad styr du upp för hak av flickor?? förstod inte riktigt...skratt.... imorrn hem upp mot nord igen.... längtar till norrland.....sol hela dygnet och just den där försommarkänslan jag bara får när jag är där uppe HEMMA...... bra att vi inte behöver visum i U.S.....puss å kram vännen

2008-06-16 @ 21:49:43
URL: http://triplx.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0