En resa i livet

Ja i alla fall om man kollar på turisterna som kom när vi gick.. =)

jag bytte bort min flygning till bahrain med en annan crew så jag äntligen skulle få ta mig till amman, och döda havet. Det innebar dock att jag fick göra massa flygningar innan och efter, men jag tycker det är värt det. Charmen med vårt jobb är trots allt att jag faktsikt får uppfylla mina drömmar, och få betalat för det. =).

Det är alltid en liten oro känsla hur crew ska vara när man själv är sugen på att göra något under en layover. Väldigt många av våra crew gör inte mycket på deras layover utan tar med nudlar, ägg och låser in sig på rummet för att spara pengar. Sorgligt tycker jag då de verkligen har chansen att se hela världen på ett unikt och väldigt roligt sätt. Glädjen i vårt yrke är för min del verkligen inte jobbet i sig, utan allt runt omkring. Nåväl.. väl inne på OCC där vi möts steg min oro i skyarna. Två thai, två araber..och jag. Jag visste redan då att jag kommer bli ensam om min utflykt till döda havet OM inte nu piloterna vill göra något. Jag hade tur och fick med mig kapten. =)

Amman är verkligen fint jämfört med många av de andra arabländer jag sett. Vädret är absolut perfekt och folket trevliga och hjälpsamma. Utanför vårt hotell fanns en mysig italiensk restaurang dit vi gick för en bit mat och ett glas vitt. Det gav mig en känsla av charter.. vilket den här standen lite är. Saknade mina vänner och familj något helt otroligt och bara önskade att jag kunde få dela den här upplevelsen med någon jag älskar. Nåväl,, det var trevligt i alla fall.. Jag somnade sent den men gott den natten och tvingades vaknade alldels för tidigt. Med tanke på att jag inte haft mycket sömn de senaste nätterna så ville jag egentligen bara stänga av klockan och fick kämpa mig upp för att gå ner och äta av hotellets frukost buffe och sedan hoppa in i den förbokade taxin. Taxin som tog ca 45 minuter kostade oss ca 50 av landets valuta. Taxi gubben där väntade då på oss i upp till 4 timmar innan vi åkte tillbaks. Vi var klara tidigare än så men priset och färden var helt överenskommligt. Vägen till döda havet påminner på något sätt om grekland. De är får och deras vallare efter vägkanten, människor ridandes på åsnor och väldigt bergigt. 

Väl framme vid döda havet fanns det massa roliga skyltar som varnade för extremt salt vatten och att simning djupare än 200 meter var förbjudet..(hur det nu är möjigt vet jag inte) Vi gick in på någon typ av resort (kostade 12 av landets valuta) och sprang förbi alla abaja badräkter och i stort sett rätt ner till döda havet. Jag slogs av tanken hur dåliga de är på att se efter de natur resurser de har. Resorten och stranden hade kunnat vara ett kanon fint ställe med lite angangemang och städning. Men varför bry sig? Hit kommer turister att åka även om de ligger skräp... Jag inte förvånad.

Döda havets strand är inte alls så vit och fin som jag trodde utan mer brun gul. Vattnet är mörkt med vitt salt skum vid kanten och de har formats "salt vågor" på botten. Alla stenarna var lena som babyhud och vattnet var som olja mot kroppen. Leran på botten under stenarna är mjuk och sanden påminner mycket om den vi har hemma i Sverige,fast mer hal. Jag tror att de här är så nära vi kan komma tyngdlöshet utan att vara i rymden, ha tuber under vatten eller i konstiga maskiner. Jag verkligen flöt på vattnet och när jag försökte sitta på botten åkte jag upp. Det gick inte att gå speciellt långt innan jag flöt till ytan och jag kunde snurra runt som en liten simkonstnär =) Det var en grymt rolig känsla och härligt att äntligen få åka till ett ställe som fångade mitt intresse under de tidiga geografilektionerna i skolan. I horisonten kunde jag se Israel, det ligger så nära att det nästan kändes som om jag kunde röra vid det..=)

Vi var i stort sett ensamma på stranden då morgon dimman knappt lagt sig. Precis när vi skulle åka kom turisterna för att bada i det hav som sägs göra oss yngre.. =) Jag är glad att vi var där innan och fick ha havet lite för oss själva.

Som vanligt togs det bilder av det blonda lilla yrvädret, det är helt otroligt att det alltid ska vara samma nationallitet som så oförskämt fotar utan lov. Undrar just hur många bikinibilder jag ofrivilligt är med på? =/ Det är på många sätt sorgligt att se vissa kultuer och vet att anda människor aldrig får uppleva det jag gör, inte för att de saknas pengar eller tid, utan på grund av deras religion. Kanske är de personerna super lyckliga, vem är jag att dömma? Men när jag ser familjer komma till ett ställe som Döda havet, där naturen inte är mycket att hurra över så blir jag ledsen när männen skrattar och leker i vattnet och kvinnorna doppar tårna och skvätter lekfullt lätt på varandra, fullt påklädda. Deras uppgift är att se på och fota när deras män får göra något unikt och annorlunda.Jag tror på att delad glädje är dubbel glädje.. Nåja, jag kan ha fel.. Jag får lov att vara glad över att är född i "rätt land" för att kunna göra mig lycklig.=)

Det är dax att vila, snart flyger vi hemmåt igen,

Enligt döda havets alla regler så är jag nu yngre i kroppen. Personligen känner jag mig mer levande och ännu en centimeter längre i den lyckliga själen.. =)