En resa i livet

Hej och hå så snabt tiden går när man har roligt. Jag tyckte jag precis kom, men ack så var det inte... har som vanligt hunnit med en hel del, men med känslan att det ändå alltid är för lite. Jag skulle nog kunna påsåt att temat på denna hemresa var mer festligt än någonsin. Med mig och Elle i kakan händer det lätt att man kanske väljer att festa till 6, 7 trots fin middag dagen efter och krav på färchet fanns. Den lilla detaljen hoppade vi över.. haha..

Jag har ätit mammas tårta, blivit lite firad av vänner och så här nära ett födelsedagskalas har jag inte varit på flera år. Lilla soffans vackert uppstyrda middag var nog bland det finaste i privat väg och jag är imponerad, bra jobbat där tjejjen.. och du blommorna blir fina när de slår ut.. haha.. Ååå så jag saknar er mina vänner, vilken underbar helg.

Blev glad att se att en annan vän köpt en restaurang och skippat studierna, han provade i alla fall- och gav mig därmed nog lite mindre ångest över mitt otroliga val kval om och vad jag vill läsa. Känns mest som om jag bara vill läsa för att alla andra gör det, hur knäppt är inte det?!

Sen fick jag se ett ansikte jag bara haft ett namn till, det var som att landa på fötterna efter att ha stått på händer ett tag.

Det känns vemodigt att åka hem till abu och även om jag många gånger förr kännt en viss motvilja så har jag nog aldrig kännt det så starkt som nu. Jag saknar hemmet och Luleå, jag saknar mina underbara vänner och familj och jag saknar kylan. Jag börjar bli bra less på att flänga runt som jag gjort det senaste året och är väldigt sugen på ett nytt projekt. Nu ser jag hemmet som något exotiskt haha.. Samtidigt är jag van och hur skulle jag egentligen fixa det gråa i längden, det vardagliga tristessen hmm.. rastlösa Louise. Vi får se.. vi får se...=) ett tag till blir jag kvar i solen!

NU ska jag på mini semester i europa innan jag åker ner i alla fall, spännande att se vad gubben i lådan har hittat på denna gång! =)