En resa i livet

Så har jag precis kommit hem till Elle och jag längtar efter att blogga, hur sjukt är inte det?
 
Det händer mycket om dagarna har jag kommit på. Jag har i dag hunnit med att prova på livet som hemma fru och tvåbarnsmor- känner att det inte riktigt kan vara min grej ännu men.. sen har jag återigen insett hur mycket jag uppskattar vänners hjälp i saker jag förmodligen kan klara själv ,men inte vill, som att skicka sms. Jag inte förså hur jag skulle klara mig utan att ha mina vänner nära, men gör det trots allt ändå. Elles medhåll gällande sms är klockrena. Men ännu bättre är när hon tror att det är till henne, eller..kanske vill tro.

Vi har som sagt sett filmen om solen- jag har blivit tillrätta visade säkerligen 2000 ggr om att den sååå vackert heter (ropar efter Elle och frågar) "solstorm".. och då måste jag juh få fråga, vad är det för namn egentligen? Filmen var minst lika konstig (och för er som inte vill veta nu, håll för ögonen) det handlar om knutby fast i norr och pedofiler och mord,,sjukt mycket halleluja och jag blev juh nästan muslim!

Då denna blogg egentligen ska vara en "hälso blogg" för mig och min kompanion så måste jag juh säga att jag reda börjar bli lite skadad och ser bantning och reninskurer överallt. Det räckte med att slå igång datorn och så kom det en annons att; nu kan man minsan gå ner 8 kilo på en månad. Förmodligen hade jag kanske inte klarat det men om, ja då hade jag väl vinglat skakandes fram som ett rangel. Det enda jag och Elle har kommit fram till är, inge svält! Då klarar vi det.

- Började dagen med fet korv och vita makaroner, hemskt nyttigt!
- En macka på "mat och prat" för att sedan sluta upp med Elle och äta dagens kaka med sockerläsk (trocadera har förövrigt väldigt retro burkar, snyggt och starkt att behålla)
- Det hela följdes upp med varma luft chips på biografen, varav hälften försvann - Tack vare vänner och en liten klumpig Malin,ett genuint tack kommer dock från mig.. som förmodligen hade gluffsat i mig allt själv annars.

"vi kanske ska promenera någon dag" kommer det tyst men aningen lyriskt från sängen där Elle ligger, det roliga är "någon dag" då jag har mindre än en vecka kvar här.. haha ännu roligare är när inlägget kommer. "Louise, vi kommer klara det. Så länge vi inte behöver svälta... jag skulle däremot behöva en PT, dietist och kock så går det" - mina förhoppningar på Elle är stora! (vad är en PT undrar en vilsen själ som uppenbarligen avrit borta för länge från sverige?!)

Nu sitter jag vrålhungrig (eller ska man kalla det sugen) och ska försöka sova. Unnar nog mig ett glas vatten och funderar på morgondagens intag. I dag var det lite, och jag är rätt stolt!